torsdag 15 november 2018

20 snabba om hösten

Enligt O har gjort en enkät nu i höst. Eftersom läsningen går trögt passar det utmärkt att hoppa på den här.

Vad väljer du? Tänk snabbt!

höst eller vår? Egentligen tycker jag hösten kan vara rätt mysig med alla vackra färger och att få kura i soffan med gott samvete. Men när våren kommer så kan jag verkligen känna en speciell glädje när en stor del av naturen börjar leva igen. Och att ljuset kommer allt mer.

snö eller regn? Få saker slår en vacker vit vinterdag med klarblå himmel. Halkan när jag ska köra klarar jag mig däremot gärna utan.

glögg eller varm choklad? Här velade jag faktiskt trots att jag skulle tänka snabbt. Jag dricker båda ungefär lika sällan. Jag längtar däremot sällan efter glögg. Men en kopp varm choklad får mig att tänka vackra barndomstankar.

pepparkakor eller lussekatter? Båda är goda men lussekatter lockar nog aningen mer. Men om det handlar om Skånska pepparkakor kanske jag ångrar mig.

tv-serie eller film? Här velar jag igen. En riktigt bra film är svårslagen. Tyvärr finns det så få så därför får tv-serien vinna som jag ser mest av.

teater eller musikal? Jag minns inte när jag senast var på en teater. Men musikal har jag i alla fall gått på när jag var yngre.

deckare eller feelgood? Här behöver jag inte tveka eftersom jag läser betydligt fler deckare än feelgood.

pocket eller inbunden? Jag läser ju mest pocket. Inbundna börjar bli allt skönare med lite större text men de är fortfarande klumpiga att hålla i.

e-bok eller ljudbok? Ljudbok definitivt. E-boken konkurrerar mot alla mina hyllvärmare. Men jag har köpt en Storytel Reader nu i höst så jag hoppas att jag kommer att tycka om den och börja läsa mer e-böcker också.

bokmärke eller hundöra? Bokmärke såklart. Men någon enstaka gång kan jag göra ett hundöra om jag inte har ett bokmärke i sikte.

en i taget eller slalomläsning? Eftersom jag alltid har både en ljudbok och en bok som jag läser samtidigt så blir det automatiskt slalomläsning. Däremot försöker jag se till att de inte är av samma genre.

bibliotek eller bokaffär? Även om mest köper mina böcker och nyttjar biblioteket lite väl lite är jag ändå tacksam över att det finns. Att så många böcker finns där helt gratis för utlåning!

bokblogg eller booktuber? Bokblogg alla gånger. Jag har försökt lyssna på booktuber men det går för långsamt och är för pratigt.

instagram eller facebook? Jag gillar egentligen båda. Men för bokbloggen har jag bara Instagram. Däremot gillar jag Facebooks grupper.

På spåret eller Så mycket bättre? Inget givet val eftersom jag/vi inte följer något av dessa. Men måste jag välja så har jag nog sett lite mer av Så mycket bättre de senaste åren.

Lady Gaga eller Barbra Streisand? Det är något speciellt med Barbra Streisand.

Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Här väljer jag Vilhelm Moberg på känsla utan att ha en aning.

hyacint eller amaryllis? Hyacint alla gånger. Den luktar underbart.

adventsstjärna eller adventsljusstake? Alltid en blandning.

julböcker eller julmusik? Blir det bara en av dem så blir det lite julmusik. Med betoning på lite.

måndag 12 november 2018

Ensam kvar av Rhiannon Navin

Varje förälders värsta mardröm!

Handling: Zach är sex år och står intryckt i en garderob när en ung kille går genom skolkorridorerna och skjuter ihjäl 19 personer. Zach hör skotten men anar inte då att ett av dem just har dödat hans storebror Andy.

Händelsen får hela familjen att falla isär. Zachs mamma och pappa tar ut sin förtvivlan på gärningsmannens föräldrar, som de ställer till svars för dådet. Zach är förtvivlad, men är ändå den som har styrkan att börja gå vidare. Med ett barns optimism och envishet försöker han övertyga dem om att förlåtelse är möjlig. Och med Zachs hjälp kan familjen övervinna sorgens skoningslösa och ödesdigra kraft.


När jag kollade kommande böcker i oktober blev jag genast nyfiken på den här boken. Vid det här laget har det kommit både böcker, filmer och poddar om skolskjutningar. Men den här har ett lite annat angreppssätt.

Zach är en kille som man verkligen tycker om. I början var jag lite orolig för att det är hans röst genom hela boken, och hur bra kan en bok bli genom en sexåring? Men jag tycker att det gick väldigt bra. Vi läsare får även ta del av det som Zach hör och ser, så även om han inte förstår vad som sägs alltid på nyheterna eller mellan de vuxna så förstår ändå vi läsare. Här blir det också tydligt hur många ceremonier som vi vuxna gör som blir väldigt förvirrande för ett barn.

Det finns så mycket smärta hos familjen och det är omöjligt att inte bli berörd eller arg. Som så många andra gånger är det dessutom barnet som kommer mest i kläm när något händer och de vuxna inte klarar av att hantera sin egen sorg. Som dessutom gör dem extra arga periodvis. Zach är dessutom van att vara den mer snälla och lite mer osynlige. Men inte ens han klarar vad som helst.

Det är inte svårt att förstå varför den här familjen faller lite djupare än många andra. Det framgår rätt tydligt men inte så att vi blir skrivna på näsan om det. Det uppskattar jag.

När jag tänker tillbaka på boken nu ser jag för mig rätt många scener som fastnat. Ovanligt många tror jag eftersom de är så känsloladdade. Som när Zach gömmer sig i sin brors garderob. Eller när han ska försöka gå tillbaka till skolan och klassen. Skräcken som lurar i mörkret...

Det här är en bok som jag verkligen tyckte om och som kommer att stanna rätt länge i mitt minne.

Tack Bookmark för recensionsexemplaret!

Betyg 4+ av 5 just nu. Den kan eventuellt få en femma när jag gör en återblick vid årsskiftet.

lördag 10 november 2018

Borkmanns punkt av Håkan Nesser

Den andra boken om Van Veeteren!

Handling: Någonstans därute satt en mördare och kände sig allt säkrare ...
Kaalbringen, en liten europeisk kuststad, är en stad i skräck. Två bestialiska mord har nyligen inträffat, i snabb följd. När och var ska "Halshuggaren" slå till igen? Är det slumpen eller en uttänkt plan som avgör vem som blir nästa offer?
Det blir den luttrade kriminalaren Van Veeterens uppgift att söka det dolda sambandet mellan en serie till synes oförklarliga mord.


För många år sedan läste jag några Van Veeteren men aldrig i någon ordning och det gick lång tid mellan gångerna. Så jag har ingen total känsla för Van Veeteren mer än att jag upplevt honom som lite av en surgubbe men som ändå löser brotten till slut. Och efter att ha lyssnat på de två första så finns känslan kvar. Den första hade jag läst någon gång men inte den här.

Tack vare Håkan Nessers sätt att skriva och övriga persongalleri vill jag ändå fortsätta. Och jag gissar att jag kommer att gilla Van Veeteren lite mer allt eftersom. Men han kommer aldrig bli som kommissarie Barbarotti.

Den här boken kom ut 1994. Alltså för 26 år sedan. Det tydligaste tecknet är avsaknaden av mobiltelefoner. Sen blir det alltid lite konstigt med att Håkan Nessers inte låter den här serien utspela sig på verkliga ställen. Jag kan förstå det till viss del men det blir ändå så konstigt när i princip alla andra böcker gör det - om de förstås inte är fantasy eller liknande.

Annars är det ett intressant brott och jag gillar som så ofta att vara lika ovetande som poliserna. Det gör det hela mer trovärdigt för mig. Jag gillar även när det är mer som en pusseldeckare. Däremot behåller ofta Van Veeteren sina funderingar för sig själv kanske lite väl länge. Men även jag hann komma in på samma tankar så jag blev inte så förvånad.

Betyget blir 3+ av 5.

måndag 5 november 2018

Syskonen av Tessa Hadley

En fin roman om fyra syskon och relationerna dem emellan!

Handling: Fyra syskon semestrar i sin barndoms sommarstuga. Roland kommer med sin nya fru som systrarna inte tycker om. Alice har med sig en gammal kärleks tonårsson som smider planer att förföra Rolands dotter. Fran kommer utan sin man som prioriterat turné med bandet. Och äldsta systern Harriet får sin självbild sönderslagen när passionen slår till. Nuet och det förflutna glider in i och påverkar varandra tills allt är förändrat.

Tessa Hadley är en ny författare för mig och jag blev nyfiken på den när den då och då dök upp i mitt Instagram- och bloggflöde med positiva kommentarer.

Det här är en rätt långsam berättelse om fyra vuxna syskon som återses i morföräldrarnas gamla hus som de nu äger. De behöver dessutom ta ett beslut på om de ska behålla huset eller sälja det. Dit kommer förutom de fyra syskonen Harriet, Roland, Alice och Fran även Alices expojkväns son, Rolands nya fru och hans tonårsdotter samt Frans två barn Ivy och Arthur som är lite yngre. Och de gör självklart att det även händer en del.

Det känns som boken har lite olika lager. Dels stämningen mellan syskonen och hur det nu ska bli när broderns nya kvinna kommer dit som de inte alls känner. Syskonen i sig är dessutom väldigt olika även om de känner varandra väl.

När jag tänker tillbaka på boken så känner jag också hur den speglar en klassisk sommar med både sol och regn. Jag ser barnens upptäcktsfärder och där de hittar saker som de inte vill berätta om för de vuxna. Just den biten tycker jag är väldigt bra beskriven.

Mitt i tycker jag boken stannar av lite men det kan också bero på att mitt läsande blev trögare med en arbetsvecka och höstmörker. Då sker plötsligt ett tillbakahopp i boken och vi får träffa syskonens mammas som åker hem med de tre äldsta (det fjärde barnet har ännu inte blivit till) till sina föräldrar. De som äger huset som syskonen i nutid befinner sig i. Det är en kris i äktenskapet och läsaren får en liten känsla för hur deras uppväxt ser ut. Alice, som är den tredje i skalan är bara 1½ år så det handlar mer om Harriet och Roland.

Väl tillbaka i nutidshistorien händer det betydligt mer och boken får en form av upplösning.

Det är en fin berättelse och jag tycker att Tessa Hadley beskriver människor, händelser och miljöer på ett väldigt vackert sätt. Något i hennes språk fångar mig.

Betyget blir 4 av 5.

fredag 2 november 2018

Thorsten Flinck - En självbiografi av Thorsten Flinck och Håkan Lahger

Underrubrik: Kom och skratta åt Lilleputt!

Handling: Biografin är nedtecknad av Håkan Lahger och är inläst av Thorsten Flinck själv. I egna kapitel berättar bland andra MIKAEL PERSBRANDT, EVA RÖSE och LENA ENDRE om sina personliga och professionella relationer till Thorsten Flinck. Vad är det som kan förmå en människa att nå så högt för att därefter driva sig själv rakt ner i botten?

Thorsten Flincks självbiografi är en intim och förtrolig berättelse om att ständigt söka bekräftelse, hantera scenskräck, parera smutskastning i Dramatens korridorer och jaga pengar till knark. Med lika delar humor och storslagen berättarglädje bjuder Thorsten Flincks biografi på dråpliga incidenter, storslagna succéer och oundvikliga katastrofer. Efter ett liv fyllt av spektakulära framgångar och personliga tragedier summeras ett högst ovanligt öde i en ursäkt till alla som drogs med i fallet.


Tidigare i år lyssnade jag på Mikael Persbrants självbiografi och nu var det dags för Thorsten Flincks självbiografi. Jag kan inte säga att jag har någon direkt relation till Thorsten Flinck. Jag har inte gått särskilt mycket på teater och i synnerhet inte hans typ av föreställningar (utan egentligen mest musikaler). Jag har inte läst mycket om honom i pressen heller mer än att han är far till Annika Jankells två döttrar och att han haft mycket problem med droger och allt som det medför. En inte särskilt stabil person har varit min syn på honom. Men han har levt ett udda liv och det gör att hans självbiografi blir intressant för mig.

Självbiografin är huvudsakligen kronologiskt skriven. I början handlar det mycket om hans uppväxt där han och hans tvillingbror växer upp med en ensamstående mamma. Det är tydligt att han känner mycket bitterhet mot både sin mamma och sin bror. Men utifrån hur han förklarar det så inser man att det lätt kan se ut som det gör utifrån hans perspektiv. Under den här delen av boken kommer även en nära släkting till tals som berättar hur hon såg på hans uppväxt och det är då man inser hur udda boken är. För hon berättar om hur hans mamma har slitit som ensamstående mamma och verkligen gjort allt hon kunnat för dem. Så Thorsten Flinck har verkligen inte bara tagit med personer i boken som delar hans syn på hur saker låg till utan här får man helt andra "sanningar". Och det gör den här boken rätt unik. Grejen med en självbiografi är ju ofta att en person kan berätta det ur sitt eget perspektiv. Men kanske har Thorsten en sådan insikt att han faktiskt väljer att ha det så här. Men sen faller det då han själv verkligen inte funnits där för sina barn. Här kan jag fortsätta länge...

Det är väldigt tydligt när man läser (eller lyssnar som i mitt fall) att han är en oerhört komplex person som inte fått någon diagnos men med mycket stor sannolikhet skulle ha fått en idag. Och nu är det svårt att veta hur mycket som beror på hans missbruk genom åren och en eventuell diagnos.

En stor del av boken handlar om hans tid på teatern och människor han jobbade med. Mycket av det är intressant och återigen blir inhoppen från andra personer väldigt givande. För de kan både förstärka det han sagt men även visat problematik ur ett annat perspektiv. Ja, jag gillar verkligen det inslaget. Och kanske var det nödvändigt för trovärdigheten av boken.

Konflikten med Ingmar Bergman var det flera som pratade om så det känns som jag har en rätt bra bild av det som hände och att det känns rätt trovärdigt. Men ingen vet vad Ingemar Bergman verkligen tänkte förstås.

Precis som med Mikael Perbrandts bok så kan jag inte säga att jag gillade huvudpersonen bättre efteråt. Men jag har fått en insikt i teatervärlden de lever i och hur mycket missbruk förstör (som om jag inte redan förstått det).

Boken får betyget 4- av 5 av mig.

söndag 28 oktober 2018

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Tredje boken om Tilda som styr upp Stockholms väsen.

Handling: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?


Det här är en otroligt mysig serie där jag blir både som tonåring på nytt och njuter av den inte helt verkliga världen. Mitt i ett väldigt verkligt Stockholm. En tid då man är mitt emellan barn- och vuxenvärlden.

De två tidigare böckerna har varit mer glada och humoristiska än den här. Här handlar det mycket om hur utanför en tonåring kan känna sig och att alla är emot en. Mer eller mindre medvetet.

Tilda saknar sin mormor och försöker axla hennes roll som väktare helt. Det går inte så bra när hon saknar stöd och inte blivit upplärd. Inte minst från sin egen mamma som gör allt för att Tilda inte ska vara en del av den världen. Av väldigt goda skäl. Men så dyker Loke upp. Vem är han egentligen? Kan hon lita på honom trots att han verkar vara rätt dryg?

Åh, jag lider verkligen med Tilda i den här boken. Det gör ont att sen hennes smärta och utanförskap. Där hela världen vilar på hennes axlar och hon inte kan prata med någon som verkligen kan förstå.

Trots allt läser jag boken hyfsat snabbt. Jag läser till och med lite på vardagskvällarna. Och när jag är klar med boken vill jag inget hellre än att få ytterligare en del i mina händer. Jag hoppas att det kommer att ske.

Betyg 4 av 5.

lördag 27 oktober 2018

Kommande böcker i november 2018

Oj, det var verkligen inte mycket intressant den här månaden. Jag var nära att hoppa över inlägget till och med (mest på grund av tidsbrist visserligen).

Först ut är något som verkar vara en feel-goodbok som fått över fyra i betyg på Goodreads.

Historien om Arthur Truluv av Elizabeth Berg
Printz Publishing

Under de senaste sex månaderna har Arthur Moses dagar sett likadana ut: Han tar hand om sin rosenträdgård och om sin katt, Gordon, sedan tar han bussen till kyrkogården för att äta lunch vid sin hustrus grav.
Artonåriga Maddy Harris är en introvert tjej som tillbringar rasterna på kyrkogården för att undvika de andra tonåringarna i skolan. En eftermiddag gör hon Arthur sällskap en gest som är början på en oväntad vänskap mellan tvåensamma själar. Rörd av Arthurs vänlighet och trofasthet, ger Maddy honom smeknamnet Truluv, äkta kärlek.
När Arthurs granne Lucille rör sig in i deras krets, skapas band mellan den osannolika trion och genom hjärtesorger och svårigheter hjälper de varandra att hitta nya möjligheter i livet.






*****************************

Jag trodde att jag hade gett upp den här serien eftersom jag inte gillade hur bok fyra slutade. Men  lockas ändå att fortsätta när jag läser det här. 

En högre rättvisa av Hjort & Rosenfeldt
Norstedts

En serie våldtäkter sätter skräck i Uppsala: gärningsmannen smyger sig på sina offer bakifrån, söver dem med en spruta och placerar en säck över huvudet innan övergreppet fullbordas.

Riksmordkommissionen är splittrad. Vanja arbetar tillfälligt i Uppsala och utreder det otäcka fallet. Sebastian åker runt i landet och pratar om sina böcker. Torkel, Ursula och Billy har sina egna angelägenheter som upptar dem. Men när ett av våldtäktsoffren hittas död samlas de igen och teamet måste lägga personliga problem och strider åt sidan.

Ledtrådar tyder på att offren inte är slumpvis utvalda. Men vad är kopplingen mellan dem? Och varför verkar så många personer inte vilja att sanningen kommer fram?




*****************************

Jag har ännu inte läst något bok i den här serien men tror att jag kan gilla den. Om inte annat älskar jag framsidan. Nu kommer alltså bok fyra... 

Lups av Jens Henrik Jensen (serie Oxen)
Bokförlaget Polaris

I Lupus, del fyra i serien om krigsveteranen Niels Oxen, är Oxen tillbaka i Danmark efter att ha levt gömd i den svenska skärgården. En rad mystiska händelser för både Oxen och hans partner, den excentriska före detta PET-polisen Margrethe Franck, tillbaka till en tid de helst inte vill minnas. Den tid då Margrethe Franck förlorade sitt ben. Gamla hemligheter kommer upp till ytan. Och både förr och nu dyker vargen upp ur mörkret. 











*****************************

Jag var inte alls imponerad av första boken i Helene Turstens "nya" serie om Embla. Men jag kan se på Goodreads att andra boken fick högre betyg än den första. Och nu kommer den tredje boken i serien. Jag ska kanske ge den en ny chans? Jag har ju ändå gillat hennes böcker om Irene Huss. 

Snödrev av Helene Tursten
Massolit

Kriminalinspektör Embla Nyström är på semester i norra Dalsland när hon får ett samtal från sin släkting Harald. En död man har hittats i en av stugorna han hyr ut, och när Embla kommer dit upptäcker hon att det rör sig om en regelrätt avrättning. Den döde mannen är en av de största ledarna inom organiserad brottslighet i Sverige. Han är också en av dem som ligger bakom försvinnandet av Emblas barndomskompis Louise. Ett femton år gammalt brott som aldrig blivit löst. Kort efter upptäckten i stugan hittas flera personer i gangsterbossens innersta krets döda. Utredningen av morden leder Embla från Ulvsjön hela vägen till Split i Kroatien. Kan jakten på de skyldiga ge henne svar på vad som hände för alla år sedan? Finns det en chans att hennes vän fortfarande lever?






*****************************

Det här är en bok som verkligen hade varit självklar förr. Frågan är om jag blivit för mesig? Det är den första boken i serien om Lake och Carver. 

Ristat i hud av Ashely Dyer
Louise Bäckelin förlag

I månader har poliskommissarie Greg Carver jagat en gäckande seriemördare. En mördare som tillfångatar sina offer och ägnar veckor åt att tatuera varje centimeter av deras kroppar. Tills de blivit ett konstverk att visa upp för världen. Utredningen verkar ha gått i stå när Greg Carver en sen kväll brutalt skjuts ner i sitt hem. Hans kollega Ruth Lake är först på plats, men istället för att begära förstärkning så städar hon snabbt undan alla spår efter mördaren. Vad är det hon försöker att dölja och vem är mördaren? Och är Greg verkligen död? 










*****************************

Jag har verkligen uppskattat författaren när han gjorde P3-dokumentärer och senare podcasten Spår. Nu kommer han ut med en deckare. 

De aderton av Anton Berg
Bookmark Förlag

Radiojournalisten Axel Sköld snubblar vid efterforskningar inför en dokumentär över ett märkligt samband. En och samme man tycks vara inblandad i tre historiska dödsfall: mordet på Olof Palme, vapeninspektören Algernons påstådda självmord och journalisten Cats Falcks dödliga bilolycka.
Allt börjar som en konspirationsteori, men när Axel Sköld gräver vidare uppenbarar sig kopplingar till ett svenskt konungamord och en dold organisation med rötter i 1700-talet. Sällskapet visar sig vara aktivt än i dag, på de högsta av poster. Och dess medlemmar är beredda att till och med mörda en minister för att få sin vilja igenom och hindra sanningen från att komma ut.







fredag 26 oktober 2018

Skuggsystern av Lucinda Riley

Tredje delen i en av mina absoluta favoritserier!

Handling: Star D'Aplièse står vid ett vägskäl i livet efter hennes älskade adoptivfars hastiga död. Pa Salt, som den mytomspunne miljardären kallades av sina sex döttrar, adopterade flickorna från världens alla hörn. Han har lämnat en ledtråd åt varje syster, en pusselbit för att hjälpa dem finna sina rötter, men Star - den mest gåtfulla av systrarna - känner sig tveksam till att lämna tryggheten i sitt nära förhållande med sin syster CeCe. I desperation bestämmer hon sig för att följa sin ledtråd till ett antikvariat i London, och där öppnar sig en helt ny värld ...

Etthundra år tidigare svär den viljestarka och självständiga Flora MacNichol att aldrig gifta sig. Hon bor lycklig och trygg i sitt hem vid sjöarna i nordvästra England, nära sin idol Beatrix Potter, när oförutsedda händelser för henne till London, hem till en av det edvardianska societetslivets stora profiler, Alice Keppel. Flora slits mellan passionerad kärlek och sina plikter mot familjen, men inser att hon endast är en bricka i ett spel, vars regler bara andra verkar känna till. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv ...

I takt med att Star utforskar Floras otroliga livshistoria påbörjar också hon en upptäcktsresa, kliver ut ur sin systers skugga och öppnar sitt hjärta för kärleken.


Den här köpte jag nyligen men eftersom den är inbunden och tjock (ca 570 sidor) ville jag inte ta med mig den på min Teneriffaresa. Istället fick det blir första boken jag läste efter resan. Och jag älskar serien så jag läste den på under förra helgen (det är fort för mig nu för tiden med tanke på jobb, hus och familj).

Eftersom vi läsare redan fått lära känna de sex systrarna lite i tidigare böcker går det väldigt fort att komma in i den. Visserligen gick det även fort att komma in i första boken. Eftersom det är den tredje boken får vi också följa den tredje systern Star. Hon och den fjärde systern CeCe har levt extremt nära varandra. CeCe är den som hörs och syns och Star verkar finnas i hennes skugga. Men CeCe har det inte heller helt lätt utan förlitar sig på att hennes syster finns där.

I Skuggsystern är det Star som börjar bryta sig loss. Hon är lite vilsen i livet och i och med sin adoptivfars död får hon en ledtråd till sitt förflutna som bara är hennes. Inte hennes och CeCes.

Som alltid blir jag helt inne i den nutida historien och vill bara ha mer och mer. Men så börjar den historiska delen som då sackar upp mig. Men det dröjer inte så länge innan jag faller för Flora och vill veta mer om hennes liv. Och vad är i slutändan kopplingen mellan Flora och Star?

Det är något med stämningen i de här böckerna. Den moderna delen i den här serien skulle nog i flera fall kunna vara en modern feel-goodbok. Medan den historiska rymmer mer eller mindre tragik. Ofta blir det tydligt hur begränsande det var att vara kvinna och inte få styra sig själv - om du inte var rik nog. Vad det än är så älskar jag det här.

Betyget blir 5 av 5. Och jag hoppas det inte dröjer länge till nästa bok kommer! I väntan på den nya får jag kanske läsa Midnattsrosen av samma författare.

torsdag 25 oktober 2018

Helgfrågan v. 43


Efter ett längre uppehåll hoppar jag in och gör helgfrågan. Jag har legat efter med mitt bokbloggande efter att jag var till Teneriffa en vecka här i oktober då jag inte bloggade men däremot läste en hel del. Men nu har jag bara en bok kvar att blogga om innan jag är helt ikapp. Den här veckan har jag dessutom varit med på en workshop i tre dagar så jag är helt slut på kvällarna.

Mia frågar den här veckan:

Vilken Augustprisnominerad bok är ni sugen på att läsa?

Det var verkligen inte många böcker som lockade mig spontant. Den jag vet att jag kommer läsa är Jenny Jägerfelds bok Comedy Queen. Jag och sambon ska än en gång åka på Vi Läsers Litteraturbåt i mars och då kommer Jenny Jägerfeld prata om sin bok där. En annan bok som jag åtminstone funderat på är Kerstin Ekmans Gubbas hage. Jag gjorde en Sommarbingo i somras och då var en av rutorna "Gå till en för dig ny bokhandel/bibblo och be om en rekommendation". Så i somras när vi semestrade i Norrtäljetrakten frågade jag om lite boktips på en bokhandel där och just den boken var en av dem. Men nu läste jag en av de andra som jag också blev rekommenderad (Binas historia).

Jag ser fram emot att få mer inspiration (förhoppningsvis) från Just nu - Just här som är ambassadör för Augustpriset och som ska läsa igenom alla fackböcker.

Bonusfrågan: Äter du vegetariskt? Receptfavorit?

I regel äter jag mest mat där kött ingår. Men ibland väljer jag vegetariskt på jobbet. Äter jag snabbmat har den nya favoriten blivit halloumiburgare som jag även gjort hemma någon gång. Nu går det ju att köpa halloumi även i burgarformat. Men den vegetariska mat som lagas oftast hemma (för det är så enkelt) är linssoppa.

Denna lagades idag:
https://www.koket.se/rod-linssoppa-med-basilika-och-vitlok
Fast jag hade i lite mer kryddor (lite hemmagjord tacokrydda)

onsdag 24 oktober 2018

Åtta steg bakom av Denise Rudberg

Den åttonde boken om Marianne Jidhoff.

Handling: En kväll maj 1988 försvinner den sjuttonåriga Isabelle Renaudot efter en bröllopsfest på Djurgården i Stockholm. Trettio år senare blir fallet återigen aktuellt i samband med en dokumentär om försvinnandet, och Marianne Jidhoff får uppgiften att ta utredningen vidare tillsammans med sin arbetsgrupp. De anar att familjen Renaudots stora förmögenhet kan ha haft något med försvinnandet att göra. Den dittills förtegna familjen öppnar också dörren till gömda hemligheter som får en avgörande roll för fallets lösning. Men vad är sanning och vad är spekulationer?

Samtidigt anmäler en ung man sina misstankar om att han blir förföljd. Anmälan hamnar på polisassistent Augustin Madrids bord, och han börjar undra om inte hoten mot den unge mannen har en koppling till vad som hände den där försommarkvällen 1988. 


Precis som i vissa andra deckarserier så är det något speciellt att få återse det här teamet. I synnerhet Marianne Jidhoff som är min självklara favorit. Jag gillar att läsa om hur hon njuter av livet även om allt inte är bra alltid. Hon känns väldigt mänsklig. Jag hade hoppats på att få lära känna de nya medarbetarna Luka och Veronica bättre nu men de var knappt med alls. Istället kändes det som teamet fortfarande bestod av Marianne, Torsten och Augustin. Men kanske i nästa bok...?

Jag såg ett inlägg på Instagram om att både den här boken och Lina Bengtsdotters Francesca inspireras av samma händelse där en kvinna försvunnit (Helene från Mariestad). Men jag tror inte likheterna är så stora mer än att det är en ung kvinna som försvunnit. Här handlar det om en sjuttonårig rikemansdotter som försvinner under sin systers bröllop. Och som vanligt i den här serien är det inte deckarhistorien i sig som är styrkan. Men jag tycker nog att den här tilltalade mig lite mer än den i förra boken. Kanske för att jag tilltalades mer av karaktärerna i den här boken. Eller i alla fall att läsa om den (eller snarare lyssna).

Mitt betyg blir 4- av 5. Så lite högre än den förra boken.

tisdag 23 oktober 2018

Jag fann dig av Lisa Jewell

En lättläst bok, men inte en av hennes bästa!

Handling: I East Yorkshire hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden utanför hennes hus. Han har inget namn, ingen jacka och ingen aning om hur han kommit dit. Utan att tänka sig för ordentligt bjuder hon in honom till sitt hem. 

I Surrey inser tjugoettåriga Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i tre veckor och när han en dag inte kommer hem från jobbet känner hon sig fast i ett nytt land där hon inte känner någon. Och när hon inte tror att något kan bli värre meddelar polisen henne att hennes man aldrig ens har existerat. 


Vissa av Lisa Jewells böcker har jag verkligen tyckt om, som Syskonmakaren och Fågelburen i synnerhet. Men vissa av hennes böcker passar mig inte alls lika bra. Just den här boken har jag sett blandade omdömen om och just därför blev den liggandes ett tag.

I samma veva som en man försvinner dyker en man upp utan minne på en strand. Redan här är det väldigt lätt att måla upp ett troligt scenario i sitt huvud. Frågan är om det är så enkelt.

Boken växlar mellan tre olika historier. Två historier utspelar sig i nutid. Det är Alice och Frank (som Alice döper mannen utan minne till) och där de försöker ta reda på vad som hänt. Sen är det Lily som eftersöker sin man Carl och där vi får veta lite om deras historia. Sen är det dessutom syskonparet Gray och Kirsty som semestrar i East Yorkshire sommaren 1993 med sina föräldrar.

Självklart försöker man hela tiden lista ut vem som är vem i sammanhanget. Är historien enkel eller lite mer komplex?

Det här är en bok som är väldigt lättläst och blir en bladvändare för mig. Jag är nyfiken på utgången och läser snabbt. Däremot kan jag inte säga att jag blir helt engagerad i människorna. Det är mer fokus på att bygga upp en spännande handling än att verkligen komma karaktärerna nära. Jag tyckte om att läsa boken men kommer dessvärre att glömma den rätt snabbt.

Mitt slutbetyg blir 3+ av 5.

måndag 22 oktober 2018

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

En bok med en väldigt speciellt stämning!

Handling: En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.
Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?


Det här blir den sista av mina utvalda hyllvärmare att bli läst under 2018. Även den lästes i värmen på Teneriffa under en semestervecka där. När den här boken kom var det många som hyllade den vilket gjorde mig väldigt nyfiken men också lite orolig ifall jag inte skulle gilla den.

Huvudpersonen Nella är en person som jag gillar från första stund. Hon är ung och osäker men har ändå en styrka inom sig. Hemmet hon kommer till är dessutom väldigt udda.

Det här är inte en helt lätt bok att skriva om eftersom det är lätt att avslöja för mycket. Och eftersom den rymmer en hel del hemligheter är det bäst att läsaren inte är förberedd. Men jag tycker att författaren får till karaktärerna på ett väldigt bra sätt. Man lär känna dem sakta men säkert och förstår sen allt mer varför de agerar som de gör. Eller kanske inte riktigt alla personers ageranden...

Miljön är också väldigt välbeskriven och det känns som jag verkligen är med Nella på hennes utfärder i Amsterdam. Jag gör vissa kopplingar med 1793 av Niklas Natt Och Dag som visserligen har en helt annan historia men som också lyckas förmedla en historisk miljö på ett speciellt sätt. Och där det finns grymma inslag. Men 1793 har så mycket mer av allt (och då kanske lite för mycket av allt). Där känns Miniatyrmakaren kanske lite mer lagom.

Precis som i 1793 så fångas jag av miljön och stämningen. Men faller kanske inte helt för själva historien. Däremot kommer boken hänga kvar rätt länge.

Betyget blir en svag fyra av fem.

söndag 21 oktober 2018

Häxans tid av Árni Thórarinsson

En isländsk deckare som påminner om andra deckare jag läst från Island.

Handling: Den oborstade journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya filial i det idylliska, men sömniga Akureyri. Men snart spricker idyllen. En kvinna omkommer under en av lokalsamfundets raftingturer, men är det en olycka eller ett mord? Samtidigt försvinner Skarphedinn, den populära huvudrollsinnehavaren i en gammal isländsk teaterpjäs, kvällen innan premiären. Strax innan hans försvinnande uppförde han sig underligt, och Einar misstänker att han döljer något. Och har de två sakerna med varandra att göra?

På sin jakt efter svaren på dessa gåtor förs Einar längre och längre in i lokalsamfundets mörka sidor. Spåren leder till organiserad brottslighet och storpolitiska intriger.

Häxans tid är en elegant, smart och annorlunda spänningsroman, och ger samtidigt en inblick i det nyrika, moderna Island innan finanskollapsen. 

Den här är en hyllvärmarbok som tillslut blir läst (medan jag var på Teneriffa). Den påminner en hel del om Arnaldur Indridasons böcker genom sitt lugna tempo och miljön.

Einar har haft problem med för mycket alkohol men försöker i och med sin förflyttning till norra Island skärpa till sig. Det gör honom däremot knappast mindre sur och och lite bufflig. Men innerst inne är han en bra man. Jag tycker om hur han beskrivs och hur man sakta får komma honom lite närmare.

Han fastnar för en kvinnas drunkningsdöd, delvis på grund av hennes mammas övertygelse om att det inte är en olycka. Men även för en ung mans död - en man han intervjuat nyligen och som var ovanligt karismatiskt för sin ålder. Men redaktionen i Reykjavik försöker få honom att bevaka massa annat eftersom de inte tror att det finns något mer att komma med. Einar är däremot inte redo att ge upp sökandet efter sanningen.

Normalt sett tycker jag om långsamma deckare utan massa blodiga detaljer. Tyvärr blir däremot sällan böcker där huvudpersonen är journalist de jag gillar bäst. Men jag gillar den isländska miljön som alltid är något speciellt. Den här tar dessutom upp lite olika generella problem som finns i de flesta länder på ett bra sätt.

Boken fick pris för Islands bästa kriminalroman 2005.

Slutbetyget blir 3 av 5. Jag kan tänka mig att läsa fler böcker i serien men bara en till verkar vara utgiven.

lördag 20 oktober 2018

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan

En bok jag njöt av att läsa!

Handling: En gång var Anthony Peardew en hyllad författare, men på ålderns höst vårdar han främst sin samling av förlorade ting: brottstycken av andra människors liv. Det är saker som han under många, långa år har tagit hand om, för att gottgöra för ett löfte han en gång bröt.

När han inser att tiden håller på att springa ifrån honom lämnar han över sitt hus och alla dess omhändertagna, förlorade skatter till sin assistent Laura den enda person han litar på kan överta ansvaret att återförena dessa ting med deras rättmätiga ägare.

Men de förlorade tingens vårdares sista önskan visar sig ha oförutsägbara återverkningar, som i sin tur leder till en rad slumpmässiga och lyckosamma möten.

Den här boken fick inviga min nya e-bokläsare från Storytel. En apparat som känns som en guldgruva så länge jag har Storytel men som också stressar lite eftersom jag nu kan läsa så ofantligt många böcker direkt. Och hur ska det då gå med alla hyllvärmare? Boken avslutades på en flygplan på väg till Teneriffa för en 1½ vecka sen.

Men tillbaka till boken. Det här är en fin bok som innehåller både sorg och lycka. I dåtid får vi följa Eunice och Bomber och i nutid är det Laura som jobbar hos Anthony där Freddy är trädgårdsmästare och grannen Sunshine blir en vän.

Kring Eunice och Bomber är det en skön stämning och det är fullt med filmreferenser och bokmanus. För att inte tala om Bombers stolliga syster som både livar upp och gör en galen.

Laura kommer från ett olyckligt äktenskap och börjar allt mer hitta sig själv när hon jobbar hos Anthony. Men hans död gör att tryggheten hon börjat känna förändras och det ställs krav på henne som hon inte vet om hon är redo för. Men Freddy och Sunshine finns där för henne försöker stötta med att hitta de förlorade tingens ägare.

Den här boken innehåller så många sköna saker. Böcker, filmer, en liten dos magi, små insprängda noveller om de förlorade tingen och i synnerhet relationerna mellan människorna som känns så äkta. Det finns också en hel del sorg i boken som gör att jag tycker ännu mer om den.

Betyget blir en stark fyra.

söndag 7 oktober 2018

Museion av Hans Olsson

En perfekt bok för mig!

Handling: Programmerarna John och Mikagi har fått i uppdrag att utveckla en AI för informationsinhämtning. De har utvecklat något som överträffar all befintlig teknologi och dess kunskapstörst verkar omättlig. De kallar den för Museion efter lärosätet i Alexandria. Men säkerhetschefen Telomaril har oväntade planer för deras arbete.

IT-arkeologen Erik råkar på ett märkligt fynd som snart leder honom in i en härva med militära hemligheter. Det är farligt att snoka där man inte hör hemma och snart inser Erik att han befinner sig i en svårare situation än han kunnat förutse.

Antikvariehandlaren Rut får en mystisk förfrågan angående en märklig bok. Nyfiken börjar hon söka efter boken, och mysteriet tätnar då hon försöker få kontakt med ett okänt förlag som kanske har boken i sin ägo.

Deras öden är på väg att flätas samman på ett överraskande sätt. 


Ja, en bok som handlar om programmerare och dessutom en antikvariehandlare är ju så rätt det kan bli. Men du behöver absolut inte vara programmerare för att gilla den här boken. För även om den handlar mycket om IT så är det på en väldigt begriplig nivå. Det handlar nog mer om sånt man kan göra med IT än hur det faktiskt fungerar.

Boken växlar mellan John och Mikagi, Erik och Rut. Men det är mer fokus på vad de gör än vad de kommer ifrån. Förutom Mikagi får vi veta väldigt lite om personernas bakgrunder (familjer och gamla kompisar med några få undantag). Jag stör mig lite på det i början men när historien väl tar fart så blir det inte så väsentligt längre. Jag har pratat om det här tidigare med min sambo, som inte har behov av personers bakgrunder i böcker medan jag gärna har det. Jag vill förstå dem och jag gör det bättre om jag får en känsla för deras bakgrund.

Boken är väldigt tänkvärd och den får mig att fundera en hel del på framtiden. Och då inte bara på ett positivt sätt. Men inte så illa så att jag ångrar att jag läste boken. Definitivt inte. Och jag gillar slutet!

Jag önskade mig den här boken i födelsedagspresent då jag läst att flera var väldigt positiv till den och jag kan bara hålla med!

Betyg 4 av 5.