Handling: November 1941. Verksamheten för signalspaning utökas i takt med krigets utbredning över världen. De tre vännerna Iris, Signe och Elisabeth slits mellan privata och nationella intressen. Signe har äntligen fått chansen att studera och är fast besluten att inte göra professor Svartström besviken. Elisabeth är nygift men mer ensam än någonsin. Hennes make Dinty gör affärer i Polen och Elisabeth lämnas själv att bära ansvaret för parets representation i societeten liksom en kvalfull hemlighet.
Flera meddelanden som avkodas på Karlaplan 4 pekar på att den svenska neutraliteten står ifrågasatt och Sveriges diplomatiska relationer balanserar på en skör tråd. När Iris blir bjuden till sin systers nazibröllop på Hotell Kaiserhof, kommenderas hon därför att genomföra den riskfyllda resan till Berlin.
Den här boken valde jag att läsa eftersom jag tyckte slutet var lite jobbigt i den tredje boken. Och när något är jobbigt så läser jag hellre än lyssnar. Jag insåg sen att det hunnit gå nästan fyra år en jag läste trean. Hur är det möjligt? Jag trodde det hade gått lite mer än ett år. Men så fort jag hade läst ut den här så beställde jag både femma och sexan (den sista har precis kommit ut). Så ja, den här boken var bra, engagerande och spännande.
Det går snabbt att komma in i boken med våra tre kvinnliga huvudpersoner och sen personerna runt dem. I omvärlden händer det massor vilket det här gänget vet betydligt mer om än den vanlige svensken. Då och då tänker jag på Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Hennes jobb på säkerhetstjänstens brevcensur under andra världskriget gav också henne kunskap om vad som hände.
Periodvis är Elisabeth, Iris och Signe med om tuffa stunder. Men tempot i boken och de snabba växlingarna gör att det ändå inte blir jobbigt. Utan bara spännande. Jag roas eller skräms över när jag får veta åldern på vissa här och inser att någon jag tror är äldre än mig är betydligt yngre. Kanske mest för att jag glömmer min egen ålder.
Jag funderar lite över om jag har någon favorit bland kvinnorna. Och jag tycker om dem alla tre. Men för Iris, förutom i den här boken, så blir det mycket kring hur tufft det är att vara en ensamstående mamma. När det gäller Signe så är det en karaktär som får växa i varje bok och ta för sig mer och mer efter att ha vuxit upp på en bondgård. Elisabeth som vuxit upp betydligt mer priviligierad än Signe är inte rädd att ta plats vilket både är coolt och ibland skrämmande. Så även om jag är mamma så blir det mer utveckling för Signe och Elisabeth vilket tilltalar mig.
Betyget blir i alla fall en fyra åt det övre hållet. Jag njöt att sträckläsningen här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar