torsdag 30 augusti 2012

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

En bok som jag så gärna vill tycka om...

Handling: Siri är psykolog och psykoterapeut. Till hennes praktik på Södermalm kommer alla sorters människor. De hänger av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men Siri bär också på en smärta. Hon är änka sedan hennes man omkom för ett år sedan, och i skärgårdsstugan som skulle blivit deras drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.
Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?
Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.

Många hyllar denna bok och den har fått ligga länge eftersom jag känt mig lite skeptisk. Mitt problem är att jag har oerhört svårt för både böcker och filmer där "någon därute i mörkret vill någon illa". Just den här krypande skräcken är ungefär lika behaglig för mig som att sitta i väntrummet utanför gynekologen eller tandläkaren. Min sambo tycker det är riktigt tråkigt att jag inte vill se rysare med honom.

Däremot tycker jag om att huvudpersonen är psykolog och psykoterapeut och att vi får följa en del sessioner. Det är en helt ny miljö för mig och väldigt intressant.

Nu är den stora frågan om jag kommer läsa något mer av dem? Klarar jag av Siris mörker och osäkerhet? Klarar jag av mer av det okända mörka som smyger därute? Självklart så klarar jag det, frågan är om jag vill? Sen hänger det mycket på om andra boken följer ett liknande mönster...

onsdag 29 augusti 2012

Mercurium av Ann Rosman

Underbar att lyssna på!

Handling: Den sanna historien om Metta Fock – enda kvinnliga fången på Carlstens Fästning. 

År 1806 anländer Metta Fock Ridderbielke till Marstrand och Carlstens fästning, anklagad för giftmord. Under hela den utdragna rättegången har hon nekat till anklagelserna, och nu är hon dömd att sitta ”på bekännelse”. Isolerad i fästningen på den karga skärgårdsön ska hon stanna, tills hon erkänner eller går under – vilket som kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form. 

2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen utomstående kan ha tagit sig in – eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 140 gästerna? Kriminalkommissarie Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan börja…


Ann Rosman blir bara bättre. Från början var det Karin Adler jag ville följa men här kändes hon mest som en bifigur. Istället var det historien om Metta Fock som gav den stora läsupplevelsen (eller vad man nu säger när man lyssnat). Trots att det var jobbigt att höra om hennes vedermödor så greps jag väldigt av historien. Att den dessutom är sann till stora delar gör det hela ännu större.

Karin Adlers roll är rätt liten i den här. Det begås som sagt två mord i nutid och vi får också följa hur hennes och Johans relation utvecklas. Jag önskar att Ann Rosman jobbat lite lite mer med hur Karin Adler framställs. Å andra sidan kanske nästa bok kommer att fokusera på henne och hennes personliga utveckling (som stampar lite här).

Jag har lyssnat på tre av Ann Rosmans böcker och läst en av dem och jag föredrar helt klart att lyssna på dem. Uppläsaren är Mirja Turestedt och jag tycker hon gör ett mycket bra jobb.

I slutet får vi höra Ann Rosman själv berätta om Metta Fock och vad hon forskat fram med en del hjälp. Om sånt som hon antagit och sånt hon av platsskäl inte kunnat ta med. En ytterligare bonus är att få höra Metta Focks barnbarns barnbarns barnbarn läsa hennes nådeansökan som bevarats. Dessutom får vi lyssna på Stefan Anderssons låt om Metta Fock som finns på hans album Skeppsråttan.

söndag 19 augusti 2012

Huset vid Tara Road av Maeve Binchy

En mysig roman av Maeve Binchy!

Handling: När Danny Lynch stiger in på kontoret avstannar verksamheten. Här kommer framgången själv. Att han dessutom ser bra ut och är charmig gör inte saken sämre. Naturligtvis kommer han att bjuda ut Rias bästa vän Rosemary! Men det blir i stället lilla Ria Johnson han ägnar hela sin uppmärksamhet. Det blir tillsammans med henne han gör upp sina högtflygande planer, tillsammans med henne han köper drömhuset vid Tara Road. Det blir hon som står vid hans sida i den stora framgången, när Barney McCarthy tagit honom under sina vingars skugga. Barney som blivit den stora magnaten framför andra på fastighetsmarknaden.

Men inget är så idylliskt som det tycks. Danny kan inte vara Ria trogen. När han lierat sig med en mycket ung kvinna samtidigt som Barneys imperium börjar vackla tenderar livet att falla sönder helt för Ria...


Den här är som alla Maeve Binchys böcker jag läst - riktigt mysig. Trots det så finns det otrohet, dödsfall, ekonomiska problem och annat som gör livet tungt. Jag är rätt säker på att jag läst den här men är inte helt säker. Men eftersom gatan Tara Road nämns lite då och då i Maeve Bincys böcker ville jag läsa (om?) den.

Jag funderade en del vad som gör att böckerna känns mysiga trots allt negativt som händer. Men jag tror på att huvudpersonen (eller några av dem då det är flera) är varma människor men som också har lite brister vilket gör dem verkliga och mänskliga. Dessutom finns det ofta inslag av härlig matlagning och ombonade kök där folk känner sig välkomna och omhändertagna.

Trots att den här är rätt tjock (drygt 540 sidor) så går det fort att läsa den och jag vill inte att den ska ta slut. Jag vill vara kvar i Dublin och veta hur det går sen med alla. Jag har läst en del böcker av Maeve Binchy men minns inte om de nämns i andra böcker efter den här.

Tyvärr har ju Maeve Binchy avlidit så nu blir det inga flera böcker utan man får hålla till godo med de som finns. Nu är det inte så att jag faller för alla hennes böcker heller. Jag lånade ytterligare en i sommar men läste bara några sidor i den. Av någon anledning så kom jag inte in i den utan den lämnades tillbaka oläst.



lördag 18 augusti 2012

Innan jag brinner av Gaute Heivoll

Mycket läsvärd!

Handling: Söndag den 4 juni 1978. En pyroman härjar på den norska landsbygden utanför Kristiansand. I en månads tid har flera hus brunnit ner och paniken har lamslagit hela orten. Polisen har inga spår och folk börjar tro att galningen inte ska gå att fånga - nästa gång kanske det är deras hus som står i brand. Så en dag är det plötsligt över. Pyromanen är fångad.

Samma söndag döps en pojke i Finslands kyrka, alldeles i närheten av det sista huset som brändes ner av pyromanen. Pojken heter Gaute Heivoll. Som vuxen blir han författare, med flera uppmärksammade böcker bakom sig. Med utgångspunkt i händelserna som föregick hans eget dop har han i sin nya roman fångat ett litet samhälle som drabbats av flera olyckor. Inte bara husen som brann ner och tragiken som följde för de drabbade, utan även pyromanen och hans egen berättelse. Vem var han egentligen? Varför satte han sådan skräck i sin hemby? Och den pojken som döptes just under dessa hemska veckor, vad blev det av honom? Varför blev han författare?


Allt det här har verkligen hänt, i alla fall i stora drag. I Innan jag brinner skildrar Gaute Heivoll hur en pyroman härjar i närområdet året han föddes. Han berättar om pyromanens uppväxt och om sin egen och även om det inte sägs rakt ut så ser man vissa likheter mellan pojkarna. Båda växer upp som endabarn och båda har läshuvudet och känner sig annorlunda i skolan.

Boken är oerhört välskriven men det är historien om pyromanen som är den intressanta. Även skildringen över skräcken hos befolkningen när det var som värst. Detta var ju även före mobiltelefonernas tid och där vissa hus låg väldigt isolerade. Det är inte svårt att föreställa sig rädslan.

Det finns en sak jag önskar att man skulle ha fått veta och det är vad som hände när pyromanen gjorde sin militärtjänsgöring.

Det här var det sista boken jag läste under min semester. Hela femton böcker blev det under mina fem veckor (om man blundar för att jag jobbade två dagar första semesterveckan utspritt på fyra dagar). Eftersom jag satt hemma och jobbade kändes det ändå lite semesteraktigt.

söndag 12 augusti 2012

Hemkomsten av Maeve Binchy

En lugn novellsamling!

Handling: Här finns berättelsen om det första intryckets bedrägliga sken; en man och en kvinna som från början föraktar varandra för att sedan helt ändra uppfattning... En sekreterares tysta men passionerade förälskelse i chefen, en förälskelse som prövas under en affärsresa... Den osäkra hustrun som klänger sig fast vid ordning och reda, för att upptäcka att kaos kan vara förlösande... Två människor som på resa möts av en slump. förväxlar sitt bagage och upptäcker att när du öppnar en främlings väska kliver du in i hans liv...
Och många flera berättelser som skildrar gripande, ironiska och ofta humoristiska livsupplevelser. Hemkomsten är en resa rakt in i människohjärtat – underhållande och fängslande läsning som säkert kommer att framkalla många igenkännande leenden. 
Den här novellsamlingen är precis som jag förväntade mig. Maeve Binchy skriver om olika människor som befinner sig på olika ställen i livet. Som alltid med novellsamlingar tycker man att vissa är riktigt bra och några kunde man ha varit utan. Vissa är vemodiga och vissa inger hopp och så vidare.

Betyg 3 av 5.

onsdag 8 augusti 2012

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd

En mysig men samtidigt sorglig bok!

Handling: South Carolina 1964. Rasoroligheter. Medborgarrättsrörelsen växer i styrka. Mordet på president Kennedy är i färskt minne hos alla. 

Lily Owens är fjorton år. Hon sörjer sin mamma som gick bort för tio år sedan i vad som verkade vara en tragisk olyckshändelse. Lilys pappa är en brutal och känslokall tyrann och hon tyr sig till familjens svarta nanny Rosaleen, en stolt och beslutsam kvinna. Det enda Lily har kvar efter sin mamma är ett kort som föreställer den Svarta Madonnan. På baksidan har någon skrivit Tiburon, S.C. 

Lily vill ta reda på sanningen om sin mor och efter det att Rosaleen misshandlats och trakasserats av rasister, bestämmer sig Lily för att rymma med Rosaleen. Tiburon är målet och där adopteras de av tre svarta biodlande systrar med de originella namnen May, June och August. Honungen de producerar säljs under varumärket Svarta Madonnan. 

Hos kalendersystrarna finner Lily och Rosaleen gemenskap och harmoni och den livsvisdom som August förmedlar hjälper Lily att försona sig med sitt öde och finna en väg tillbaka till sin älskade mamma. 

Lily Owens har ingen lätt uppväxt med en död mor och en helt kall och okänslig far. Endast hennes svarta nanny Rosaleen bryr sig om henne. Efter att Rosaleen hamnat i bråk med rasister rymmer de tillsammans. De hamnar hos tre biodlande systrar och får stanna tills vidare och tar del i det dagliga jobbet. För första gången i sitt liv får Lily Owen känna sig värdefull och uppskattad av någon mer av sin nanny. Tyvärr är inte livet enkelt även om hon hamnar hos några som verkligen bryr sig.

Boken rymmer en inblick i livet i den amerikanska söderns 60-tal med rasism men också gemenskap. Den är snabbläst och mysig men har även en del tyngre sorgliga inslag. Trots det så andas boken hopp och framtid.

måndag 6 augusti 2012

Alfahannen av Katarina Wennstam

En hyllvärmare som jag hade för höga förväntningar på!

Handling: Jack Rappe tar kvinnor som en karl ska. Att de inte alltid är med på noterna hör ju bara till spelet, eller hur? Filmen älskar sina bad boys, och Jack Rappe är den verklige alfahannen bland de manliga skådespelarna. Därför blir det också en sensation av stora mått när Rappe hittas på bryggan med ett livshotande sår i magen. Jack Rappes våldsamhet verkar till slut ha hunnit ikapp honom själv.

Jag tyckte om Smuts och Dödergök mycket på grund av deras viktiga ämnen. Men Alfahannen fungerar inte för mig. Jag kan inte leva mig in i karaktärerna på ett sätt så jag känner för dem tyvärr. Jag förstår att hon vill belysa film- och teaterbranschens mansdominans men det hjälper inte. Även hur snedvriden en rättegång kan vara, vilket går fram delvis.

Ett av mina problem är att jag inte kan förstå hur någon kan stanna hos ett svin som Jack Rappe. Katarina Wennstam lyckas inte få mig att förstå det karismatiska med honom även om jag kan förstå att en viss typ av kvinnor kan tilltalas av att få vara med honom. Men jag får inte ihop det med bokens kvinnliga huvudperson. Det finns mer att säga men då avslöjar jag för mycket om boken.

Jag stör mig också på rättegångsdelen som vill så mycket. Det är i sådana här fall som Roslund och Hellström lyckas så bra. Jag kan ana vad Wennstam vill få fram men det blir för mycket och inget blir tillräckligt djupt för att bita sig kvar i mig.

Det som var bra var beskrivningarna av filminspelningen och även jobbet kring lanseringen av filmen vilket gjorde historien lite mer begriplig trots allt.

Syster min av Barbara Voors

Ett känsloladdat relationsdrama!

Handling: SASKIA OCH KLARA är tvillingar och kan allt om systerskapet: de delar varje önskan, varje motgång. Men en dag försvinner Klara. Tio år senare återvänder Saskia fån Amsterdam till Stockholms skärgård för att städa ur familjens sommarhus. På vinden finner hon ett gulnat tidningsurklipp: "Igår påträffades två människor döda i ett hus utanför Stockholm. Kvinnan, 33, var skjuten i huvudet, och mannen, 51, i bröstet. I samband med dödsfallen rapporteras en 30-årig kvinna ha försvunnit. Polisen har i det senare fallet anledning att misstänka självmord, men någon kropp har inte återfunnits och omständigheterna är oklara".

Det har nu gått en vecka sen jag läste ut den här och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om den. Den är så ångestfylld och sorgsam och det gör ont att läsa om en kvinna som mår så dåligt. En kvinna som plötsligt inser att hon måste ta itu med det förflutna för att orka leva i framtiden.

Hela tiden när jag läser så har jag en känsla av att ha läst den förut. Eller blandar jag ihop den med en annan tvillingbok? Antagligen, för jag borde ha kommit ihåg slutet.

Jag misstänker att det här är en bok som kommer finnas kvar rätt länge i mig. När jag tänker tillbaka på den så känner jag mig både sorgsen och hoppfull.