Innan jag brinner av Gaute Heivoll

Mycket läsvärd!

Handling: Söndag den 4 juni 1978. En pyroman härjar på den norska landsbygden utanför Kristiansand. I en månads tid har flera hus brunnit ner och paniken har lamslagit hela orten. Polisen har inga spår och folk börjar tro att galningen inte ska gå att fånga - nästa gång kanske det är deras hus som står i brand. Så en dag är det plötsligt över. Pyromanen är fångad.

Samma söndag döps en pojke i Finslands kyrka, alldeles i närheten av det sista huset som brändes ner av pyromanen. Pojken heter Gaute Heivoll. Som vuxen blir han författare, med flera uppmärksammade böcker bakom sig. Med utgångspunkt i händelserna som föregick hans eget dop har han i sin nya roman fångat ett litet samhälle som drabbats av flera olyckor. Inte bara husen som brann ner och tragiken som följde för de drabbade, utan även pyromanen och hans egen berättelse. Vem var han egentligen? Varför satte han sådan skräck i sin hemby? Och den pojken som döptes just under dessa hemska veckor, vad blev det av honom? Varför blev han författare?

Allt det här har verkligen hänt, i alla fall i stora drag. I Innan jag brinner skildrar Gaute Heivoll hur en pyroman härjar i närområdet året han föddes. Han berättar om pyromanens uppväxt och om sin egen och även om det inte sägs rakt ut så ser man vissa likheter mellan pojkarna. Båda växer upp som endabarn och båda har läshuvudet och känner sig annorlunda i skolan.

Boken är oerhört välskriven men det är historien om pyromanen som är den intressanta. Även skildringen över skräcken hos befolkningen när det var som värst. Detta var ju även före mobiltelefonernas tid och där vissa hus låg väldigt isolerade. Det är inte svårt att föreställa sig rädslan.

Det finns en sak jag önskar att man skulle ha fått veta och det är vad som hände när pyromanen gjorde sin militärtjänsgöring.

Det här var det sista boken jag läste under min semester. Hela femton böcker blev det under mina fem veckor (om man blundar för att jag jobbade två dagar första semesterveckan utspritt på fyra dagar). Eftersom jag satt hemma och jobbade kändes det ändå lite semesteraktigt.