Berättelsen om Nancy innehåller tre böcker och jag har nu läst den första - Glasfåglarna (1996). I den här samlingen finns även Mosippan (1998) och Nancy (2001).
Jag har länge velat läsa något av Elsie Johansson men det har inte blivit av. En kollega rekommenderade den här serien och jag såg till att få den i present. Men sen har den blivit liggande eftersom det är så sjukt tjock och tung.
Glasfåglarna handlar om Nancy som är tretton år och yngst i syskonskaran. Boken utspelar sig i slutet på 30-talet i ett mindre samhälle där hon bor med sina föräldrar och periodvis en av sina äldre systrar. Familjen har det rätt knapert men ändå mat för dagen. Genom Nancy får vi uppleva vad som händer med familjen och skolan och kompisar. Och om att sakta bli allt medveten om vuxenlivet. Och just det sistnämnda är nog en stor del av min behållning. Från att ha varit lite mer av ett nyfiket barn tvingas hon här lära sig betydligt mer om livet.
Det är något med boken som verkligen fångar mig. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är men jag målar verkligen upp många scener. Och även språket gör att jag åker tillbaka i tiden utan att det är svårläst på minsta sätt. Det är dessutom först på senare år som jag blivit allt mer intresserad av historia. Kanske eftersom jag även släktforskar till och från och det gör det allt mer intressant. Den får mig också längta efter att läsa om Kulla Gulla-böckerna!
Jag tycker verkligen om boken och ser fram emot att beta av de övriga två efter lite paus. Glasfåglarna var en av årets hyllvärmare som jag valde ut för att verkligen läsa den under året.
Betyg 4 av 5.
Spännande! Jag har också länge tänkt läsa något av Elsie Johansson, men det har inte blivit av. Nu blev jag lite inspirerad!
SvaraRaderaJag är jätteglad att jag läste den. Och även om den totala boken är tjock så är ju Glasfåglarna på knappt 250 sidor.
Radera