Jag är inget fan av Leif GW:s deckare. Jag klarar inte av Bäckström och han finns ju med i rätt många av hans böcker. Däremot älskade jag Gustavs grabb eller att se GW på tv.
Det tar lite tid för mig att komma in i hans sätt att skriva. Det är tydligt att det inte är en ung person som skrivit boken och jag hade inte samma känsla när jag lyssnade på Gustavs grabb. Men det kan ju bero på att jag faktiskt lyssnade och inte läste.
Periodvis flyter läsandet jättebra och ibland kräver det lite mer ansträngning. Som till exempel: "Dels är det teoretiska betraktelser där jag granskat andra kriminologers teorier om brottslighetens orsaker och företrädesvis sådan där de förklaringsmodeller som man fört fram ha ren sociologisk eller socialpsykologisk innebörd." Och så vidare. Men det finns många delar som verkligen flyter för mig. Och kombinationen gör boken väldigt intressant.
Men GW är ju helt klart en väldigt spännande person som varit med om mycket. Och boken ger en rätt bred bild av hans liv. Boken varvas med olika delar. Dels hur han är ute i fältet, dels från hans barndom och möten med vissa lärare, hans jobb och forskningen han jobbade med. Dels på universitetet och dels på olika myndigheter. Ofta flera jobb parallellt. Om stridigheter mellan honom och olika personer. Ibland för att han tycker att de är idioter och ibland för att de är för lika varandra. Mot slutet skriver han om ett antal olika brott som hänger kvar hos honom och hans teorier där.
Precis som i Gustavs grabb så är han återhållsam om familjen (om man bortser från hans föräldrar i första boken). Det uppskattar jag.
Jag är fullt medveten om att det här är GW:s egen version av sitt liv. Jag kan tänka mig att rätt många som jobbat med honom har en hel del andra åsikter som det ofta blir i sådana här lägen. Jag är i alla fall glad över att boken blev skriven och roas rätt rejält här och var och ibland blir jag ledsen och arg över brotten som beskrivs.
Boken får betyget 4 av 5 av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar