Handling: Södertälje 2010. Två bröder blir avrättade på den ökända spelklubben Oasen. De brutala morden innebär också slutet på en blodig maktkamp i Södertäljes undre värld. En värld där illegala spelklubbar, utpressning och misshandel är vardag och där familjeband och dolda allianser avgör vem som får leva och vem som ska dö.
Morden i Södertälje sätter igång en av Sveriges största polisutredningar genom tiderna. Polisen genomför ett massivt underrättelsearbete och lyckas med hundratals timmars telefonavlyssning, spaningsuppdrag och förhör gripa de misstänkta.
Det här här en bok som jag sträckläser. Den beskriver händelser i min födelsestad. Staden där jag växte upp och som har förändrats under många år. Jag och mina syskon har bott och/eller gått i skolor i de områden som oftast nämns i den här boken. Jag har aldrig träffat någon av personerna i boken eftersom jag är lite äldre än de flesta här. Men jag känner folk som känner/kände dem.
Min svärmor pratar ibland längtansfullt om den gemenskap som finns hos många invandrargrupper. Att inte behöva vara ensam och alltid folk omkring sig. För mig som är rätt introvert är det inte riktigt drömmen... Tyvärr för min svärmor. Och min vän som är syrian brukar säga att det inte är så enkelt... Och jag kan förstå det. För med gemenskapen så kommer också plikter att stötta och skydda sin familj. Vad händer när en av dem luras att spela och hamnar i skuld till fel personer? Och det finns otroligt många offer i den här historien, i synnerhet bland syrianerna/assyrierna själva.
Jag måste erkänna att det inte är lätt att skriva objektivt om den här boken. Jag har hört för mycket saker genom åren om hur saker går till och boken bekräftar också vissa saker där. Och som boken också tar upp så har det jobbats otroligt mycket med att komma åt mycket av verksamheterna. Men vissa saker är svårare att komma åt plus att det gäller att myndigheterna verkligen fokuserar på staden och samordnar med varandra. Och polisen är bara sista steget här - då när det gått för långt.
Det verkar vara just samordning som är den stora utmaningen för Sverige nu. Dels när det gäller att komma åt gängbrottsligheten som råder i landet och det nämns även nu när bränder rasar för fullt i landet. När brandkåren ligger på en kommunal nivå och det saknas tydlig styrning när resurserna inte räcker till. Alla kan inte få hjälp från andra kommuner när hjälpen har fullt upp med egna bränder.
Sen måste jag säga att talspråket är fruktansvärt. Herregud! Pratar folk så? Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör det.
Jag håller nu på att läsa den andra boken som också handlar om Södertälje och nätverket - Följ fucking order för att se skillnaden mellan dem.
Boken får i alla fall betyg 4 av 5 av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar