Handling: Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar. De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt.
Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna.
Rebecca och hennes man är nära mig i ålder och det gör att jag lätt kan känna igen mig på vissa sätt. Men de skaffade barn tidigare och med filmbranschen som fokus för jobb blir det inte så mycket som jag känner igen mig i - eller att ha ett eget företag. Där är vi verkligen olika.
Sen är det intressant med synen på kompisgänget och att vi här och var får följa de övriga i gänget i återblickar, och inser att kompisidyllen hon längtar tillbaka till kanske inte var hundra mysig alla gånger. Den biten är definitivt intressant att fundera över.
Som helhet är boken lättläst och intressant men det finns böcker av henne som jag tyckt om mer. Trots det är den definitivt läsvärd och jag uppskattar hur Rebecca under bokens gång lär sig att gå vidare efter en skilsmässa - hur lycklig den än ansågs vara.
Betyg 3+ av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar