Blodläge av Johan Theorin

För ett år sedan läste jag Skumtimmen och Nattfåk under vår Ålandssemester så därför sparade jag den här till det var dags att åka dit igen.

Åter igen dyker gamle Gerlof Davidsson upp. Efter att ytterligare en vän på ålderdomshemmet dör så bestämmer han sig för att lämna ålderdomshemmet och flytta hem till sin stuga och leva sina sista dagar där.

Som granne får han Per Mörner som ärvt Gerlofs väns stenhuggarstuga. Han kämpar för att vara en bra pappa till sina två barn, varav en är sjuk och att hålla sin gamle far stången. Fadern som inte funnits där för honom och som jobbat i gränslandet för det olagliga med porr. Fadern som nu drabbats av stroke och som har krav på sin son att han ska finnas där.

Vendela Larsson flyttar också till ett nybyggt hus i närheten tillsammans med sin man. Hon har vuxit upp i närheten och dras till älvornas tillhåll som hon upptäckte som barn.

Johan Theorin skriver bra och det vilar ett sagoskimmer över boken trots allt sitt allvar. Ändå blir det inte riktigt samma effekt på mig som de första två böckerna hade. Kanske är det för att så många personer var inblandade? Något gör att jag inte fångas riktigt lika mycket av dem. Eller var det för att det var så mycket mer tragik i de tidigare böckerna? Jag vet inte. Ändå är den bra. Bäst är fortfarande Gerlof som håller ihop storyn. Jag känner också mycket för Per Mörner och hans problem medan jag mest stör mig på Vendela. Det är också via Vendela den övernaturliga delen kommer och den har inte längre samma överraskande effekt på mig.

Jag kommer definitivt läsa den fjärde (och troligtvis sista?) boken om Öland. Men jag kommer nog inte köpa den inbunden.