Första delen i serien Dolda!
Handling: I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?
Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.
När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.
Den här boken fick jag när min man och jag var på Vi Läsers litteraturbåt i en goodiebag. Trots att det var en pocketbok så hade jag inte hört talas om boken eller författaren. Men det dröjde inte länge innan jag plötsligt såg flera bloggare skriva om boken och dess efterföljare med väldigt positiva ord. Det som fått mig att inte hoppa på den förrän nu är att den är på över 500 sidor och det kräver lite energi (eller extra ledighet).
Vi får följa fyra personer som jag inte oväntat misstänker har någon form av koppling till varandra. Vi följer två stycken som bor i Tassby i Dalarna och sen två stycken som bor i Luleå. När jag läser om Lars-Inge och Liss-Kulla ser jag Siljansnäs och Leksand framför mig eftersom Tassby verkar ligga i Siljansnäs-trakten. Det vi får läsa om här ger allt annat än de soliga minnena jag har från trakterna under semestern.
Liss-Kulla mår inte bra och och i sin ilska får Lars-Inge känna på det mesta av hennes vrede. Samtidigt brottas han med sitt egna mående över ett liv som inte blev som planerat. I Luleå följer vi Andreas och Elin. Andreas som är Liss-Kullas son och där kontakten mellan dem är dålig. Elin i sin tur är ensamstående mamma till den femåriga Elliot. Men det är oklart rätt länge varför vi även följer Elin som inte verkar ha någon koppling till de andra.
När jag läser boken tänker jag på Håkan Nessers serie om kommissarie Barbarotti. I synnerhet de första böckerna i den serien. Även om det i den här serien inte verkar vara poliserna man följer utan invånare i Tassby och folk som har kopplingar dit eller indirekt dit. Men i Nessers serie är det ofta människorna som är en del av brotten som upptar en stor del av första halvan av boken och får bli riktiga människor för oss läsare. Det är inga snabba slätstrukna beskrivningar utan blir riktiga personporträtt som fastnar.
Om man vill läsa en rapp hårdkokt deckare är det här inte rätt serie. Det här är mer en spänningsroman med ett mörker och vilsna själar. Någonstans under andra halvan av boken växlar dock bokens tempo upp och plötsligt spelar klockan en helt annan roll. Där slutar även antalet sidor spela någon roll och det blir en hel del sträckläsning.
Betyget blir en fyra! Det här är karaktärer som kommer stanna kvar i mig. Och även flertalet scener i boken.
