Handling: Jenny har nyss fyllt fyrtio men livet har inte blivit som hon planerat. När hon upptäcker att hennes man har varit otrogen är skilsmässan ett faktum och tillvaron rasar samman. Hennes tre ungdomsvänner övertalar henne att följa med på en cykelsemester genom det sensommarvackra Österlen, kanske kan det få henne att hitta tillbaka till sig själv.
Under resans fem dagar kommer vänskapen att sättas på prov. Den glada stämningen förändras när Jenny får veta att en av väninnorna har känt till makens otrohet utan att säga något. Olika läger bildas i den lilla gruppen och väninnorna blir alltmer undrande över hur Jenny har förändrats det senaste året. Det börjar gå upp för dem att något allvarligt har hänt, utöver problemen i äktenskapet.
Jag har läst Anna Fredrikssons två tidigare böcker och de blir bara bättre. Här är Jenny huvudpersonen och vi följer henne dels på resan med kompisarna men även det som hänt henne det senaste året där hon precis blivit chef för sina gamla kollegor.
Styckena där vi får vara med henne på jobbet får mig fruktansvärt ångestfylld och Anna Fredriksson har verkligen fått det trovärdigt. Jag har visserligen inte sett människor bete sig riktigt så här men tack vare tidningsartiklar så vet jag ju att det existerar. Och i boken byggs hela mobbingen upp på ett mycket trovärdigt sätt. Även om det var tungt att läsa dessa stycken så lättades boken upp av cykelresan - även om den inte är problemfri heller.
Just kombinationen av det tunga med den mer utredande cykelresan gör att boken passar de flesta. Hade den fokuserat mer på arbetsplatsen hade nog färre orkat med den samtidigt som det är den delen som gör att boken länge kommer att finnas kvar i mig.
Den får mig också att fundera på mina chefer och de jag haft omkring mig. På stället jag jobbade förut blev en kvinnlig kollega vår chef och hon är fortfarande den bästa chef jag haft. I samma hus blev en annan kvinna också chef för sin grupp och där gick det sämre och hon hamnade i konflikt med några i gruppen (ett tajt kompisgäng som bestod av två kvinnor och en man främst). Där slutade det med att de anställda bytte jobb en efter en i stället. Utan att veta exakt så tror jag att den kvinnliga chefen inte fick de bästa råden av sin chef samtidigt som det inte var några lätta gruppmedlemmar hon skulle hantera. Idag är hon en omtyckt chef och jag hoppas de övriga trivs bättre på sina nuvarande jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar