Handling: I slutet på 50-talet cyklar en ung man som en galning för att hinna i tid till gruvan i belgiska Villette. Men hissen har redan gått ner. Han hör dånet, han ser räddningsmanskapet rusa till, han inser att han har en chans att försvinna, han skulle ha varit därnere med de andra, alla kommer att tro att han är död ...
Med den händelsen inleds Ingrid Hedströms tredje deckare om den belgiska staden Villette och undersökningsdomaren Martine Poirot. I boken leder spåren från Belgien till gruvorten Hanaberget i svenska Bergsslagen.
Jag har många invändningar till den här boken. Det är extremt många sammanträffanden. Av någon anledning hamnar alltid Martine Poirot i fara, i synnerhet i slutet. Den spretar på många sätt men det går ihop sig mot slutet. Trots det så flyter läsandet på och jag tappar inte intresset. Jag klarar till och med att läsa under några vardagskvällar.
Det som är trevligt är att få återse några av släktingarna, kollegorna och miljön till viss del. Där har författarna som skriver serier en fördel (om man bara fångar läsarna tillräckligt). Böckerna om Martine Poirot är inga favoriter men de duger bra i vissa stunder.
Jag hoppas att jag äntligen ska få läst första delen under 2014 :)
SvaraRaderaDet är alltid intressant att läsa din åsikter om böcker. Du är så bra på att skriva konkret och detaljerat om dina åsikter.
RaderaTack! Det var jättesnällt sagt :)
RaderaOK, jag förstår. Ha det så gott / Björn
SvaraRadera