söndag 27 oktober 2019

Middagstimmen av Dörte Hansen

En bok om förändring och att hitta sin plats!

Handling: Ingwer Feddersen känner inte längre igen byn där han vuxit upp: ingen skola mer, inget bageri och ingen handelsbod. Inga storkar på kyrktaket, inga kor i hagarna och på fälten bara majs och vind. Som om en hel värld bara hade försvunnit. Men på värdshuset står fortfarande gamle Sönke Feddersen bakom sin bardisk, envis som ett flyttblock. Och Ingwer, hans grabb, som flyttade därifrån för så länge sedan, återvänder äntligen till byn. Han har fortfarande något att ställa till rätta.


För knappt två år sen läste jag författarens debut - Körsbärslandet som var en fin och lite annorlunda bok. Nu kommer hon ut med en ny bok - Middagstimmen och som förlaget gav mig chansen att läsa.

Det tog lite tid att komma in i boken och sättet hon skriver på. I början är verkligen huvudpersonerna rätt otydliga och det är lätt att först göra egna tolkningar om hur allt hänger ihop. Men allt eftersom boken löper på så målas riktiga personligheter fram där allt inte är som jag först antagit. När jag tänker på boken så ser jag delvis en tavla framför mig som sakta fylls på med fler och fler färger och där några personer får allt mer liv och en historia att berätta.

Boken hoppar i tid och det tar lite tid innan man vet var man är och de historiska kapitlena i synnerhet målar upp en mustig bild av en landsbygd där var och en sköter sitt. Men där de flesta ändå vet vad som händer innanför väggarna.

Jag läser noggrant för att inte missa något eftersom författaren ger ledtrådar i förbifarten. Och då och då kommer rätt målande beskrivningar av människorna i boken.

"Ella kunde tiga, lika bra som väggarna i salen och ekgolvet som också visste allt om Brinkebüll och inget avslöjades. Låta bli att lyssna eller låta bli att prata, det ena eller det andra måste man kunna om man skulle ha en krog. Sönke lyssnade inte, han var vandraren i skogen som sjöng högt för sig själv så att han inte hörde fåglarna vid vägkanten. De var båda bra på sitt sätt, ett lyckat krögarpar. Hon lät honom prata och han lät henne tiga."

Men jag kan inte säga att boken är tung att läsa när jag väl vant mig vid stilen. Jag uppskattar att den skiljer sig mot många andra böcker jag brukar läsa och jag njuter av språket, landskapet och människorna. För lika mycket som det är en berättelse om Ingwer, Sönke och Ella och några till är det en berättelse om en by som förändras med tidens gång.

Betyg 4 av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar