Tiga som muren av Maria Adolfsson

Den sjunde delen i Doggerland-serien!

Handling: Kriminalinspektör Karen Eiken Friis befinner sig med maken Leo och dottern Selma på Noorö för att fira midsommar tillsammans med släkten. Efter ett telefonsamtal från jobbet ser Karen sin chans att få en stunds respit från det påfrestande umgänget med släkten, och lovar att hjälpa de lokala kollegerna med att titta närmare på ett försvinnande. Samtidigt har Karens syster, journalisten Helena, börjat gräva i något som leder till att hon utsätts för hot. Om hon inte tiger om det hon upptäckt kommer hon att råka illa ut. Bara med Karens hjälp kan hon få fram tillräckligt med bevis för att undanröja hoten, och för att lyckas måste de lämna Doggerland och resa till Sverige. 

Uppläsare: Angela Kovács

Doggerlandserien är en serie som jag verkligen gillar. Men precis som Elly Griffiths serie om Ruth Galloway så har huvudpersonen en förmåga att hamna i fara mot slutet av boken. Och det är en deckarmall som jag är väldigt trött på när det händer i var och varannan bok i serien. Och i den här blev det nästan av ett rekord även om en del blev lite forcerat. 

I den här boken befinner vi oss bland annat hos Karens släkt norrut under midsommar och Karens syster Helena bestämmer sig för att ansluta sig och träffa dem. Parallellt sker ett försvinnande i trakten och Karen får hoppa in trots sin semester eftersom hon är så nära. Leo är inte helt nöjd med det vilket är förståeligt.

I boken fortsätter även en tråd som påbörjades i en tidigare bok (jag minns inte om det var i förra eller förrförra boken) och det blir här lite tydligare vad som sker. 

Det är som sagt trevligt att återse Karen men här blir det två olika saker som behandlas och ingen känns riktigt som den får den tid som hade behövts vilket drar ner slutbetyget. 

Jag vill jättegärna fortsätta hänga med Karen och hoppas att det inte blir lika splittrat i nästa bok.

Slutbetyget blir 3+ i genren deckare.

Stacken av Annika Norlin

En annorlunda och tänkvärd bok - och en av årets bästa!

Handling: Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan. Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling - en Utanförs! - dyker upp och skakar om allt? 

Det här är en bok som min mamma rekommenderade i början av året och som jag sen sett många läsa och visa upp på Instagram, bloggar och i SVT Babels bokklubb på Facebook. När sen min man och jag var på Vi Läsers Litteraturbåt så var Annika Norlin där och pratade om Stacken eftersom hon vann Vi:s litteraturpris med den. Sen kan det vara lite farligt med hypade böcker men det kändes ändå som att jag hade rimliga förväntningar på den och blev inte det minsta besviken.

Vi får följa åtta olika människor. Dels Emelie som flyr staden när den berömda väggen kommit. Allt för att komma undan pressen från sig själv och andra. Och medan hon bor i sitt tält i skogen inser hon att det inte bara är hon som bor där i skogen. Utan en grupp på sju personer och som verkligen får henne att fundera över hur de hänger ihop. 

Vi läsare får sen lära känna dem en efter en, vissa lite bättre än andra. Och jag tycker att Annika Norlin gör ett fantastiskt jobb i hur hon framställer var och en och hur hon får till vissa egenskaper som många inte riktigt tänker på i det vanliga livet. Och generellt hur hon beskriver dynamiken mellan dem.

Jag vill inte skriva så mycket mer för det jag delvis njöt mycket av var att inte veta hur boken skulle utveckla sig och sluta.

Den väcker också många tankar kring rätt och fel, gruppdynamik, ansvar och ledarskap och även funderingar kring det hektiska liv som många av oss lever kontra att nästan vara självförsörjande. 

Betyget blir 5 av 5.