Handling: Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors där festerna pågår i dagar, men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården. Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna.
Bildhuggarens dotter kom ut 1968, när Tove Jansson var några år över femtio. Det var hennes första bok för vuxna och är en självbiografi över hennes uppväxt med sina konstnärsföräldrar.
Boken ger en speciell återblick över hennes uppväxt. Det är en mix av verklighet och ett barns fantasi och geografiskt är det främst från hemmamiljön i Helsingfors eller från somrarna på Blidö i den svenska skärgården eller finska ön Pellinge i Borgå skärgård. Öar som inspirerade henne i skapandet av mumintrollen.
Det är tydligt att föräldrarna inte är några konventionell föräldrar utan lite mer bohemiska. Man märker också att hon har mycket fantasi och som det verkar i boken, ofta roar sig utan andra barn. Eller om hon helt enkelt har valt att skriva om stunderna utan kompisar och småbröderna? Som kvinna är det lätt att undra över hur hennes mamma hade det med tanke på att hon också jobbade som tecknare. Så texterna känns dubbelbottnade med både barnets lek och fantasier parallellt med indirekta betraktelser av föräldrarna.
Ett kapitel handlar om pappans hippor (eller fester för oss svenskar) och så här lyder några rader som fick mig att stanna upp och tänka lite.
"Alla män hippar och är kamrater som aldrig lämnar varann i sticket. En kamrat kan säga förfärliga saker men nästa dag är det glömt. En kamrat förlåter inte, han bara glömmer och en kvinna förlåter allt men glömmer aldrig. Så är det. Därför får kvinnor inte hippa. Det är mycket obehagligt att blir förlåten."
Min pocketbok är på 135 sidor men den tar lite längre tid att läsa än vad jag tänkt eftersom jag då och då läser lite långsammare och funderar över vad hon vill förmedla med sina texter. Men just kortheten, och att varje kapitel är en egen berättelse gör att den kanske inte stannar kvar i mig så länge som jag skulle önska.
Betyget är svårt. Jag brukar dels tänka betyg per genre. Men också ge ett av de högre betygen om jag tror att boken kommer stanna kvar inom mig en längre tid. Att den inte försvinner i mängden som t.ex många deckare och feelgood gör om de inte sticker ut på något sätt eller får mig att verkligen bry mig om personerna så att de inte är borta en månad senare. Här brottas jag med med bokens korthet och upplägg samtidigt som vissa kapitel och textrader stack ut lite extra och fick mig att stanna upp. Så för stunden får den betyget 4 av 5. Mycket för att några av kapitlen än så länge har stannat kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar