söndag 19 september 2010

En sannolik historia av Karin Alvtegen

Jag har läst alla Karin Alvtegens böcker utom en (Skuld). De har varit varierande bra och olika till utförandet. Hennes näst senaste (Skugga) har för mig varit sämst. Nu har hon bytt genre och skippat kriminalhistorian i böckerna och det har lett till en klar förbättring. Jag var lite orolig innan att den här skulle vara myspysig men till min glädje var det inte så.

Handling: Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.

I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Den är boken utspelar sig under några dagar, max en vecka. Den handlar om två olyckliga vuxna människor som möts. I deras närhet finns även en olycklig dotter och en bitter grannfru. Där finns också Verner som bor i en liten stuga och som ser lite mer och lite annorlunda på livet. Ett liv som inte varit lätt för honom heller.

Jag tyckte om den här boken mycket! Den är tänkvärd och man funderar på livets olika värden. Om att inte glömma bort varandra i vardagen, att finnas där för sitt barn, att hitta saker att leva för som får en att orka och vilja leva.

Det finns likheter med Helena von Zweigbergks bok Sånt man bara säger som också utspelar sig under en kort tid, där några olyckliga människor möts (där två systrar och en son) och där de i den situation de är tvingas möta sina demoner, bryta sina negativa spiraler och sakta ta sig uppåt igen. I båda böckerna får man själv fantisera sig till fortsättningen men båda inger hopp (men inte utan mycket jobb) och Alvtegens bok inger kanske marginellt mer hopp (en rik affärsman är ju alltid en rik affärsman).

6 kommentarer:

  1. Visst är det en mysig bok :-).

    SvaraRadera
  2. Gillade Skugga, men inte Saknad. En sannolik historia gillade jag också!

    SvaraRadera
  3. Pia: Ja, den gav en mysig stämning.

    Enligt O: Det är kul hur olika man kan tycka om Alvtegens böcker.

    SvaraRadera
  4. Jag har läst alla böcker av Karin Alvtegen utom den här, men den finns på min Att läsa-lista :-).

    SvaraRadera
  5. Boksnoken: Vilken har du tyckt bäst om av hennes böcker?

    SvaraRadera
  6. Jag tyckte nog bäst om Saknad och Svek. Men egentligen har jag gillat alla.

    SvaraRadera