Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander

Varg Gyllanders fjärde bok!

Handling: Ett ansikte. Det var allt kriminaltekniker Ulf Holtz behövde. Vem var hon? Eller rättare sagt: Vem hade hon varit?

Skelettet är alldeles för ungt för att höra hemma i en vikingagrav, konstaterar Ulf Holtz, som kallats till utgrävningen för att undersöka det oväntade fyndet. Den rostbruna skallen med de jämna, vita tänderna släppte inte ifrån sig några svar. Hur hade en kvinna som dog för knappt femtio år sedan hamnat där? Och varför låg de vittrande skelettdelarna utspridda? 

I den fjärde boken om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin ger sig Holtz ut på en inre resa för att hitta tillbaka till sin dotter och till sitt eget liv, och finna svaret på gåtan med kvinnan i gropen. Det blir en resa i tiden men också en balansakt på gränsen till det tillåtna, då det innersta av människans arvsanlag blottläggs med hjälp av ny teknik. 


Jag har läst (eller lyssnat på) Varg Gyllanders fyra deckare och den här är enligt mig bäst hittills. I alla fall så sträckläste jag den. Själva deckargåtan tilltalade mig där Ulf Holtz som är sjukskriven får ett sidoprojekt tack vare sin dotter. Han har bara ett skelett att utgå från och försöker med det lilla han har återskapa kvinnan eller flickan som dött. Jag är också glad över att Ulf Holtz ena dotter fått lite utrymme.

Pia Levin utreder en brand i en gammal skola i en av Stockholms invandrartäta förorter. Här möter man arga tonåringar och personer som försöker göra skillnad.

Båda historierna tilltalar mig och jag hade gärna sett att Pia Levins fall fått lite större plats. Men jag förstår att det inte var huvudsyftet utan att istället se hur förorten har förändrats.

Min enda invändning är att jag inte tilltalas av vare sig Ulf Holtz eller Pia Levin för stunden. Båda mår dåligt och ingen verkar vara särskilt trevlig att umgås med. Därför är det också svårt att känna någon längtan efter dem. I förra boken så störde jag mig också på att det var så många triviala detaljer beskrevs ingående men det märker jag inte av här.

Jag kommer definitivt läsa nästa bok och hoppas på att Ulf Holtz kommer igen och att Pia Levin tar tag i sina problem eller får hjälp att göra det.