Bara människor av Anne Liljeroth

En bok som jag hade velat skriva!

Handling: Journalisten Saga Widerbeck bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin barndomsstad i ett försök att hitta sina rötter, och snart låser hon upp dörren till en lägenhet på Smedjegatan 6. Med sig har hon en plan för att göra upp med de personer som en gång sårade henne. Plötsligt står hon öga mot öga med sina nya grannar, Patrick Swedmark, Per Norder, fröken Andersson och Wille Weber, alla med sina egna historier och motiv. Saga vill få dem att minnas vad de gjorde, och också se henne som den hon är idag. Men saker och ting blir inte riktigt som hon tänkt sig. 

Bara människor är en roman som handlar om livets motsatser, om förutfattade meningar och om behovet av upprättelse. Den handlar om konsten att glömma, gå vidare och förlåta. Men framför allt är Bara människor en historia som inte lämnar sin läsare oberörd. Hur ska det egentligen gå för dem som bor på Smedjegatan 6?


Som många bokälskare tänker jag ibland tanken att jag också skulle vilja kunna skriva en bok. Och när jag tänkt så har bland annat tanken dykt upp att skriva om personerna som bor i ett hus. Men där tar det liksom stopp. Dels vet jag hur mycket tid och kraft det tar att skriva (sambon har färdigställt några men sen inte kommit längre än till egenutgivning men ingen kommersiell försäljning). I och med det vet jag också att jag inte älskar att skriva så mycket att jag skulle orka ägna tillräckligt med tid för att få ihop något riktigt bra. Dessutom måste man ju ha en historia att berätta och som också engagerar.

Här kommer då Anne Liljeroth och får ihop en bok som får mig att mer eller mindre sträckläsa den. Saga Widerbeck flyttar tillbaka till sin hemstad. Hon har ur vissa perspektiv verkligen lyckats men inom henne så gör den sargade flicka hon var fortfarande ont. Trots allt hon företagit sig så har hon inte kunnat gå vidare känslomässigt.

Nu köper hon istället huset vars invånare varit bland de som gjort henne mest illa. För att på något sätt konfrontera dem. Men livet blir inte mycket enklare för det. För som vuxen ser man andra saker än vad man ser som barn och tonåring. Och det har tillkommit personer som kan komma i kläm. Vi får följa flertalet av medlemmarna i huset och sakta ser vi allt mer vad som pågår bakom de stängda dörrarna.

Anne Liljeroth lyckas även få med lite spänningsmoment kring sin historia. Som ett oväntat dödsfall, pengar som försvunnit och tjejen Milla som lyckas klura ut en hel del.

Jag tycker om att jag sakta får allt mer förståelse för Saga och varför det gör så ont i henne. Och tillslut känner jag att jag även en förståelse för varför hon inte lyckas komma vidare som många andra ändå gör som också haft det tufft.

Behöver jag säga att jag är nöjd med att jag även köpte fortsättningen när jag köpte den här? Men först vill jag ha en liten paus.

Betyg 4 av 5.