Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Första delen av Idijärvi-trilogin!

Handling: Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.


Uppläsare: Sonja Lindblom

Påskledigt och helt ensam i huset (sambon och sonen var iväg till svärmor på Åland) kändes den här boken som en perfekt bok att lyssna på medan jag röjde klädkammaren. Och på många sätt var den perfekt att lyssna på. Den gjorde att jag ville vara igång så jag kunde unna mig att lyssna.

Áili har det verkligen inte lätt. Hennes mamma är död sedan länge och nu dör hennes pappa i cancer. Hon får flytta ända från Skåne upp till sin morfar i Idisjärvi, nästan så långt man kan komma i norra Sverige. Áili är halvsame men kan inget om samerna. Hennes pappa höll henne så långt borta från det samiska som det gick. Men det betyder inte att hon haft det lätt ändå.

När Áili  kommer till sin morfar börjar konstiga saker hända. Saker hon har svårt att förstå och som är svåra att förklara utan att någon ska tro att hon är helt knäpp. Men lyckligtvis får hon några hon kan lita på och anförtro sig åt. Men tiden är knapp och hon utsätts för att svårare saker.

Boken är verkligen spännande och när klädkammarstädningen var tillräckligt klar gick jag över till e-boken. Och så fort den var slut så tog jag min an nästa bok, även den som e-bok. Det visar lite hur spännande boken var.

Det som förstör boken lite var uppläsare. Jag lyckas bara inte bli vän med den uppläsningen. Den är så konstig. Ibland blir rösten robotlik och jag ser på Storytel att jag inte är den enda som tycker det. Men vissa stunder lyser hon upp och lyckas läsa med inlevelse. Men den entoniga uppläsningen blir trist. Och då är jag en som normalt sett har svårt för när det blir för teatraliskt. Men jag hade nästan föredragit det här.