Handling: Det är Armand Gamaches första dag tillbaka som chef för mordroteln, ett
jobb han tillfälligt delar med sin tidigare andreman, Jean-Guy Beauvoir.
Situationen är ovan för dem båda, men snart får de annat att tänka på:
vårflodens vatten stiger dramatiskt runt om i provinsen, och mitt i den
ansträngda situationen försvinner Vivienne Godin, en ung kvinna med
personlig koppling till en av Gamaches kollegor.
När kris läggs till
kris försöker Gamache hålla stånd mot det hotande kaoset och inser att
han borde ge upp sökandet efter Vivienne. Men Gamache har själv en
dotter och utvecklar en djup - och kanske oklok - empati för hennes
orolige far. Han återupptar sökandet, med en envis fråga ekande i sitt
sinne: Hur skulle han känna det, om det var hans egen dotter som
försvunnit?
Medan vattnet stiger och kritiken av Gamache i sociala
medier blir allt mer aggressiv, hittas en kropp. Och i tumultet begås
misstag.
Som jag alltid skriver om den här serien, är att det är en av få böcker som jag köper rätt omgående som inbunden och dessutom läser. Det är ingen bok som blir liggandes särskilt länge i bokhyllan.
Som vanligt tyckte jag om boken - mycket. Men den ligger inte på den högsta toppen. För mig personligen så drogs boken ner lite av att det nämns att det begås misstag. Det får mig att istället för att njuta fullt ut bara vänta på själva misstaget, vilket det nu är. Och under en utredning så begås säkert ett gäng misstag bara av sakens natur - att man undersöker ett fall där man inte har koll på alla fakta. Så för mig blir det så onödigt att ens nämna det. Samtidigt uppskattar jag att större delen av boken är mer som en pusseldeckare och inte har fokus på komplicerade komplotter.
Huvuddelen av boken rör ett isolerat dödsfall som troligtvis är mord. Samtidigt runt om Gamache och Jean-Guy med flera finns det politik på hög nivå när det gäller säkerheten för många människor när vårfloden stiger till oanade höjder. I byn Three Pines kämpar Clara dessutom med dåliga recensioner kring hennes senaste projekt. Så boken hoppar mellan dessa delar även om dödsfallet är det som får allra mest fokus.
Jag känner även att det finns ett visst vemod i den här boken. Jag har för mig att orsaken nämndes redan i förra boken och nämns även tidigt i den här boken.
Betyget blir som oftast en stark fyra i genren deckare!
Kollar bara betyget 🙂 Har ju köpte den och ska läsa den själv. Till våren.
SvaraRaderaInte så oväntat :-).
Radera