Sorgesång med Siri Hustvedt

Jag fick boken i födelsedagspresent av min älskade sambo (den stod inte aaaalls högst på önskelistan)...

Handling: Syskonen Erik och Inga Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. När Erik återvänder till New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger han sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå hans handlingar och val. I dagböckerna ryms alltifrån kärleksbrev till fruktansvärda skildringar från andra världskriget.

Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna, en jamaikanska som flyttat in i samma hus. Det visar sig att någon förföljer henne och hennes dotter - dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet ur hennes förflutna (hon är änka efter en uppburen författare). Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt.

Siri Hustvedt har med "Sorgesång" skrivit ännu en tankeväckande sträckläsningsbok som klingar långt efter det att läsaren lagt boken ifrån sig. Den är till vissa delar baserad på autentiska dagböcker efter hennes egen far, som strax före sin död gav sitt godkännande.

Det är jobbigt när den första boken man läser av henne blir en av de bästa böcker man läst. Då är det svårt för författaren att lyckas lika bra igen hos en. Så känns det lite här. Boken vill så mycket men den räcker ändå inte riktigt ända fram till mig. Ändå är det så mycket som är bra. Jag gillar hennes språk, livet i New York. I den här boken finns det också konstnärssjälar men det är mer fokus på psykiatri som också är intressant.

Det som gör mig lite besviken är symboliken med nycklarna och de olika situationerna han hamnar i. I synnerhet den med fadern som blev lite platt för mig. Nu är det ju just den som skapat boken eftersom det är från sin egen fars dagböcker hon fick inspirationen.

Jag funderar mycket på om det beror på hur olika mitt liv såg ut när jag läste respektive bok. Den första läste jag när jag och sambon fortfarande var barnfria och var till Tunisien på semester. Nu när jag läser den andra mitt under hösten 2009 bryts mina lässtunder av barn, arbete, husgöromål mm. För boken är inte alls dålig, den är bara inte lika bra som "Vad jag älskade".