Ensamhetens vin av Irène Némirovsky

Den här boken känns speciell eftersom författaren dog i Auschwitz och boken gavs ut år 1935 första gången. Att sen boken delvis bygger på hennes egna erfarenheter gör bara att den känns ännu mer äkta och levande.

Handling: Hélène har en olycklig barndom i en rysk landsortsstad, med en kall, självupptagen mamma, en förmögen men frånvarande pappa och en älskad fransk guvernant, vars närvaro dock alltid är hotad av mammans nyckfullhet. För modern är Hélène mera ett hinder i hennes extravaganta men provinsiella societetsliv och älskaren, därtill hennes kusin, upptar henne mycket mer än den plågade dottern.

Så sveper revolutionen in över Ryssland och familjen tvingas fly, först till Finland och sedan till Paris, där Hélène, nu en ung kvinna, erövrar sin självkänsla och till sist vågar utmana sin avskydda mamma. - En stark roman - rysk, melankolisk, furiös - vars handling ligger nära författarens eget liv.

Jag är glad att jag läste den här och delar av den kommer att sätta sig kvar i mig. I synnerhet första halvan där en stor del av hennes uppväxt skedde. Jag har full förståelse för hennes avsky för sin mor men svårare att förstå att fadern förblev älskad av henne. Men det är väl lättare att ha ett hopp om kärlek från en frånvarande far än en mor som aldrig visar kärlek trots sin närvaro.