Det här är Katarina Wennstams andra bok. Jag har tidigare läst Smuts och eftersom vissa personer är återkommande i hennes böcker så vill jag läsa dem i kronologisk ordning.Handling: I ett stillsamt radhusområde strax söder om Stockholm finner Maria Allende drömhuset för sin lilla familj. Tobias och Maria har länge letat efter hus med trädgård för tvååriga Alma att leka i, och det perfekta huset till överkomligt pris har inte varit lätt att hitta.
Men den sköra tillvaron i den nya bostaden sätts i gungning när den fasansfulla sanningen om husets tidigare ägare blir känd. Maria Allende börjar gräva i historien, men är inte beredd på den verklighet som döljer sig bakom fasaderna.
Samtidigt ställs åklagare Madeleine Edwards inför nya utmaningar, både i domstolen och hemma. Tonårsdottern Alexandra saknar sin hårt arbetande mamma, men ett märkligt dödsfall med kopplingar till hedersvåld kräver Madeleine Edwards fulla uppmärksamhet.
Den här boken gick lite trögt i början (eller nästan första halvan). Jag kände bara att allt gick utför för Maria Allende och hennes familj. Men samtidigt fick det mig att fundera över hur skört ett familjeliv är när en av personerna inte mår så bra. Också hur viktigt det är att inte ge upp. Samtidigt höll den andra parallellhistorian igång boken för mig.
Andra halvan läste jag däremot under en dag och då flöt allt för mig. Wennstams böcker får mig att tänka men också känna hur hopplöst det är ibland. Hur tufft det är med bevisbördan och hur mycket rättsystemet får kämpa innan de kan straffa de som begått brott.
Nu ser jag fram emot hennes nästa bok. Det var den som fick mig att komma igång och läsa hennes böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar