Handling: Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.
Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.
Min läsning går otroligt segt just nu och ena boken efter den andra dissad. Men så kom jag på att jag fått låna den här av en vän så jag började läsa den idag och kom in i den direkt. Att den dessutom precis vunnit Bonniers bokklubbars pris Årets bok gjorde den ännu mer lockande att läsa.
Det är något som inte stämmer är en bok på knappt 200 sidor. Det har nog inte gått någon förbi att Martina Haag skrev den efter att själv ha genomgått en skilsmässa. Och om man ska tro pressen så var det inte på hennes initiativ. Dock heter inte huvudpersonerna Martina och Erik utan Petra och Anders. Båda är kända personer och mannen blir kär i sin kollega. Det är för mycket som är likt de riktiga paret för att man inte ska fundera över vad som är sanning och vad som är fiktion. Men egentligen spelar det ingen roll för min del.
De flesta skilsmässor lär göra ont, i synnerhet om bara den ena vill skilja sig. Och även om vi alla önskar att vi ska leva lyckliga tillsammans i hundra år så är det ju inte så lätt. Jag tror att den här boken var en form av terapi för Martina Haag. Jag gissar att många detaljer är omskrivna så de inte är sanningen medan däremot smärtan verkligen är det. Den verkligen lyser igenom i den här boken. Dels över den förlorade kärleken men även över lögnerna och tiden som går innan det slutligen kommer fram. Det gör förstärker sveket och sorgen så otroligt mycket.
Samtidigt är det ju mänskligt. Vem vill kasta bort sitt familjeliv om den inte är säker. Men som huvudpersonen Petra säger, man har ett val och kan säga nej och inte ens starta något. Samtidigt så vet vi inget om hur familjen haft det innan. Vem vet vad som försiggår i ett äktenskap? Enligt boken har huvudpersonerna haft det väldigt kärleksfullt men också haft problem periodvis och sökt hjälp för det. Många funderingar väcks och den här passar utmärkt som en bokcirkelbok.
Det sker en del tidshopp men det utgör inga problem eftersom nutidsdelen utspelar sig i en annan miljö som också är intressant att läsa om. För min del hade boken gärna fått vara lite längre men samtidigt tror att att tunnheten gjort att många som inte läser så mycket faktiskt valt att läsa den.
Det här är en lättläst bok som ändå berör otroligt mycket på så få sidor.
Betyg 4 av 5.
Jag har inte läst boken men däremot en miljon recensioner av den - och jag måste säga att jag verkligen gillar DIN sammanfattning. Trots att jag egentligen inte borde kunna uttala mig, håller jag med dig om allt. Sannolikt är detaljer ändrade men känslorna autentiska, exempelvis. Och jag har själv reflekterat över detta att man sällan vill bryta upp ur ett långt äktenskap (med barn inblandade dessutom!) utan att först ha rannsakat sig själv och prövat det nya förhållandet - och då följer ju automatiskt att man ljuger, sviker och förhalar. Men vem vet, kanske blir mannen lyckligare i sitt nya förhållande än i sitt äktenskap och då måste man väl unna honom det? Vi har bara ETT liv. Kanske blir även huvudpersonen lyckligare i framtiden, det återstår att se. Jag har aldrig gått igenom en skilsmässa men jag anser att vi är skyldiga oss själva att leva så bra liv vi bara kan.
SvaraRaderaTack! Du summerar det också bra. Jag var länge tveksam till att läsa boken (vet inte riktigt varför) men nu är jag glad att jag gjorde det.
Radera