Handling: Rosaleen Madigans barn har alla lämnat Irland och lever utspridda över hela världen. Men när Rosaleen på ålderns höst meddelar att hon bestämt sig för att sälja huset kommer de hem för att fira en sista jul tillsammans i barndomshemmet. Den stundade förändringen gör att de vuxna barnen känner att deras historia håller på att raderas ut. Familjen Madigan hamnar i ett vägskäl där valet står mellan att komma varandra närmre eller att helt bryta upp.
Jag har nog bara sett positiva omdömen om denna bok och jag tror att det blir ett litet problem. Mina förväntningar blir orimligt höga. Trots det så tycker jag ändå att det är en mycket bra bok men den når inte upp till en femma.
På många sätt är det här en cool bok. Den gör både ordentliga tidshopp och geografiska hopp. Men den huvudsakliga handlingen utspelar sig ändå på Irland.
Att vara Rosaleen verkar inte ha varit lätt och ännu mindre att ha varit hennes barn. Och det gör också att syskonen sprids rejält och inte alls känner någon längtan efter att träffas som familj.
Boken ger en känsla för hur Rosaleen var som mor och sen genom tidshopp under 30 år så får vi se hur barnen utvecklar sig och vilka vägar de tar. Jag får samma komplexa känsla jag fått från andra irländska familjeromaner om komplexiteten i att vara en familj och med många starka viljor (och alltid har flera starka utåtagerande känslor). En annan sak som påverkar mig är att jag inte kan identifiera mig med någon av dem. Jag känner att jag kan förstå dem men inte känna igen mig själv i någon av dem.
Men när jag tänker tillbaka på boken så kan jag lätt måla upp rätt många scener för mitt inre och det är något som är mycket positivt. För den ger en känsla för vår moderna historia.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar