söndag 14 april 2019

Familjereceptet av Veronica Henry

Ett fint drama som utspelar sig under två tidsperioder.

Handling: Laura Griffins hem håller på att förändras. Båda döttrarna har lämnat boet och tanken på huset på Lark Hill 11, utan allt spring, skratt och dofterna från AGA-spisen känns helt främmande för Laura. Men kanske kommer hon nu få tid för sig själv för en gångs skull, och även tid med maken Dom. Men när en hemlighet briserar i deras äktenskap rämnar Lauras värld.

Förvirrad och nedslagen söker hon tröst i sitt viktigaste arv: sin mormors receptbox, skriven under andra världskriget. Genom recepten och dess historier börjar Laura bit för bit hitta tillbaka till sig själv. Och kanske har hon en plan för hur resten av livet ska levas.


Uppläsare: Kerstin Andersson

Den här boken har två olika historier. Dels den om Laura i nutid som lever med sin man Dom och tillsammans har de två döttrar som båda flyttat hemifrån för att studera. Vi får även följa Jilly under 1942 som också bor på Lark Hill 11 i Bath, och som är med om bombningarna som tyskarna gjorde under andra världskriget. Troligtvis som straff för bombningarna av Lübeck. Självklart finns det en koppling mellan Laura och Jilly som man snart listar ut. Jag tycker om båda historierna väldigt mycket. Det är ju inte ovanligt annars att man föredrar den ena av parallellhistorierna.

Det jag tycker om med Lauras historia är att hon och Dom inte är så unga längre. Utan det handlar om att hantera något som händer mitt i livet. Och jag tycker också om att det inte är svart eller vitt. Utan båda är fina bra människor i det stora hela. Men när livet blir lite för tufft så händer ibland saker som man sen inte är så stolt över. Eller i vissa fall inte klarade av att hantera på annat sätt.

Sen blir det ett bra kontrast med Jilly som brottas med så mycket mer än en relation med en partner. Det ger lite distans att varva med den här historien under krigstid. Om att överleva kriget och förluster.

Sen i bakgrunden finns kärleken till matlagning och att ta vara på trädgårdens skatter. Det är inte så mycket i början men kommer allt mer i boken på ett trevligt sätt.

I det stora hela tycker jag väldigt mycket om boken och njuter av att lyssna. Sen är den rätt förutsägbar vilket kan vara skönt ibland. Vissas smådetaljer störde jag mig på och jag är lite osäker på vad jag tycker om slutet.

Slutbetyget blir en -4 (en svag fyra). Jag njöt som sagt av den men misstänker att den inte kommer finnas kvar så länge i mina tankar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar