Handling: Kjerstin finner otvetydiga tecken på att hennes man, Jörgen är otrogen. Hon är nyinflyttad på Åland, Jörgens barndomsö, och höstvindarna blåser. Hon har inte mottagits med öppen famn, särskilt inte av eleverna på skolan där hon undervisar och arbetsdagarna tycks som ett helvete att genomlida. Varje dag är en kamp för att försöka vara stark. När hon dessutom inser att Jörgen har träffat en annan blir det droppen som får bägaren att rinna över - något måste hända.På en kurs i självkännedom träffar hon sju andra kvinnor, möten som ger perspektiv och kraft. Och en plan tar alltmera form i Kjerstin.
Det är så det börjar. Den första stenen är kastad. Nu ska sten för sten skapa ett skred som inte går att hejda.
Jag tyckte mycket om den här boken men det är svårt att sätta fingret på vad. Den utspelar sig på Åland och vissa ställen som beskrivs ser jag lätt framför mig. Liselott Willén skriver bra, lätt poetiskt och jag lever mig in i huvudpersonens känslor och även Jörgens. Fast de inte handlar rationellt alltid så känns det ändå förståeligt Samtidigt kryper en olustkänsla över en och man vet inte alls hur det ska sluta. Blir slutet tillrättalagt eller blir det värsta möjliga? Jag vill inte säga för mycket men det blir en blandning och det är väl det som gör att trovärdigheten finns med ända till slutet.






