Mig äger igen av Åsa Linderborg

Vissa böcker blir väldigt populära fort och om jag inte hänger på direkt så kan jag ibland känna ett motstånd till att läsa boken. I alla fall böcker som blivit hyllade. Det blir en sådan besvikelse när man sen väl tar sig igenom den för förväntningarna har blivit så höga. I alla fall tog det tid innan jag läste den här MEN jag är jätteglad att jag gjorde det. Jag förstår varför den blivit så omtalad och populär.

Handling: En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse klasstillhörighet, manlighet och utanförskap.

Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

Åsa Linderborg är bara några år äldre än mig så jag har lätt att leva mig in i tidsandan. Man flyttas tillbaka till sjuttiotalet och tas sen sakta framåt. Men trots ålderslikheten är så är våra uppväxter så total olika förutom att vi båda hade skilda föräldrar.

Det som är underbart är att hon lyckats förmedla den lilla flickans kärlek för sin far trots att hon verkade ha det så mycket bättre när hon var hos sin mamma. Han gav henne så mycket närhet och uppmärksamhet så det delvis förlåter hans många andra brister. Men bara delvis.

Det gör ont i hjärtat att läsa om hennes uppväxt samtidigt som man vet att hon ändå lyckats på många sätt. Man är glad för att hon hade så många släktingar omkring sig som hjälpte i viss mån att se till att livet var hyfsat drägligt.

Boken väcker många tankar hos mig om föräldraskap och uppfostran och vad som påverkar positivt och negativt. En underbar tankeväckande bok helt enkelt!