Morgan Alling - Kriget är slut

Den här boken läste jag på två dagar. Den är lättläst men ändå sorglig och berörande.

Handling: Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.

Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.

Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem.

Jag har visserligen aldrig varit särskilt nyfiken på Morgan Alling och tyvärr fick hans insats i tv-serien Hjälp mig att ta ännu mer avstånd (inte hans fel - jag vet). Men efter att ha läst några recensioner om hans bok så väcktes ändå intresset.

Det är en tragiskt historia med en alkoholiserad mor som dessutom dras till alkoholiserade män. Boken väcker många frågor om hur socialen ska bli bättre på att granska fosterhem (vilket de förhoppningsvis blivit men å andra sidan vet man ju hur överbelastade de ofta är). Man är tacksam för att han fick en bra fosterfar tillslut men å andra sidan var inte livet idealiskt för det heller.

Det jag tyckte om var att man fick följa honom så pass långt för uppväxthistorier har en förmåga att ta slut lagom när de börjar bli intressanta. Alltså när det värsta yttre eländet är över men då den inre kampen börjar för att kunna växa och bli något man är stolt över.

Som i de flesta självupplevda tragiska uppväxthistorier är inte språket något utöver det vanliga och vissa saker känns mest tillagda för att man ska känna tidsandan (t.ex att raketosten stod på frukostbordet). Men det är ändå helt ok.

Kriget är slut är helt klart en läsvärd bok om man är intresserad av Morgan Alling eller om man vill läsa om hur det var att växa upp i ett fosterhemssverige. Det senare var det som gav mig mest och som väckte en hel del funderingar.

Sen väcker i och för sig vetskapen om att han är brorson till Siw Malmkvist en del funderingar angående arv av vissa talanger...

Betyg 3 av 5.