Handling: Efter ett sammanbrott flyttar Alice och hennes mamma ut till sitt hus vid havet, där de inte bott på 10 år. Miljöombytet ska hjälpa Alice att återhämta sig, men förvärrar istället hennes psykiska tillstånd. Något mörkt växer inom henne och snart börjar hon få minnesbilder från barndomen och dagen då hennes pappa försvann. Alice minns en hammare. Hon minns att pappa var nerblodad.
Jag har läst de flesta av Liselott Willéns böcker eftersom sambon gärna läser dem. De har båda vuxit upp på Åland och flera av böckerna utspelar sig där, liksom den här.
Som så ofta i Willéns böcker är den en mörk stämning i boken och att saker inte riktigt är som de borde. Jag har ofta svårt för den typen av böcker men just hennes böcker går ofta bra.
I den här boken är det väldigt tydligt att allt beror på det som hände när Alice var barn. Vad vet vi inte mer än att den officiella versionen inte verkar stämma. Alice minns inte heller men när hon flyttar tillbaka till barndomshemmet börjar minnen komma tillbaka. Frågan är hur minnena ska tolkas och stämmer de?
Flera i omgivningen tycker inte om att de är tillbaka. Sakta under läsningen kommer det fram allt mer vad som hände innan pappans död. Men ingen verkade förstå riktigt hur illa det var.
Egentligen är det inte helt rättvist att ge ett betyg eftersom det inte är riktigt min favoritgenre. Men trots det flyter läsningen väldigt bra periodvis och jag är helt inne i boken. Men ibland går det trögare. Mitt betyg blir 3,5 av 5.
Den blir också en del av Sommarbingon och rutan "Read on location" eftersom vi var på Åland när jag läste den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar