Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

En fruktansvärd bok att läsa men ack så viktig!

Handling: De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.


Svetlana Aleksijevitj har sammanställt en oerhörd mängd historier från kvinnor som var med under andra världskriget för att strida för Sovjet. Historierna är fruktansvärda och har ju faktiskt hänt till skillnad från historierna i många andra böcker som jag läser. Hon fick nobelpriset i litteratur 2015. 

En sådan här bok får mig att reflektera över krig, över makt och folks tro. Just folks oerhörda tro på Stalin är så skrämmande och lite fascinerande att läsa om. Många av kvinnorna var dessutom väldigt unga när de gick med i kriget och tjatade sig till en plats. Allt de ville var att tjäna och rädda sitt land.

Egentligen vill jag inte skriva så mycket utan historierna måste upplevas. Många berättas med enkla och raka ord och skär kanske in lite extra i hjärtat just därför. Men två saker gjorde extra ont att läsa om, dels att kvinnorna togs emot med förakt av andra kvinnor främst när de kom tillbaka. Det spelade ingen roll hur många män och kvinnor de lyckats rädda. De sågs som horor. När sen segern var ett faktum skickades många (män främst) till läger om de blivit tillfångatagna av tyskarna. De sågs då som förrädare. Istället skulle de ha skjutit sig själva innan de hann bli fångade.

Men alla berättelser berör. I synnerhet de längre historierna. Alla rör kriget så på sätt och vis går historierna in i varandra. Men det är ändå lite olika teman.

Jag tror att den här boken kommer att leva kvar i mig rätt länge.

Med det här boken kryssar jag i en ruta i sommarbingon "En som kunde handlat om dig fast i en helt annan tid/på en helt annan plats". I ett krig blir alla delaktiga på ett eller annat sätt.