Helgfrågan v. 33 - Ljudböcker

Snart har första jobbveckan passerat efter semestern och Mia kommer med Helgfrågan. Sonen går på Klubben även om han nog hellre hade velat vara hemma och ledig. Men det är skönt när det serveras vettig lunch och dessutom finns det kompisar där (och det blir inte bara massa spelande online). Sambon och jag har båda börjat jobba och är redan inne i ekorrhjulet.

Den här veckan frågar Mia:

Vad tycker du om ljudböcker?

Jag tycker om ljudböcker! Jag har alltid en igång parallellt med en "vanlig" bok. Däremot försöker jag oftast hålla isär genrerna. Ungefär var tredje bok jag avverkar är en ljudbok. Eller lite drygt var tredje.

Det som jag tycker är positivt är att jag kan optimera bokintaget. Jag är inte låst till stunderna då jag bara kan sitta med en bok utan jag kan nyttja tiden då jag kör, promenerar, städar, diskar, viker tvätt o.s.v. Dessutom blir många av dessa sysslor roligare att utföra då. Det gör att jag hinner med lite mer böcker under året.

Min känsla är att en riktigt bra uppläsare som är helt rätt för boken faktiskt förhöjer boken. Det märks tydligt när jag varvar flera böcker i en serie med jämn kvalitet som ljudbok respektive vanlig bok. Samma sak när det gäller en dålig uppläsare eller en som bara är fel för boken. Då kan ljudboken bli helt förstörd.

Det jag oftast lyssnar på är deckare som ofta har ett enklare och rakare språk (det finns självklart undantag). Men de är ofta handlingsbaserade och jag har rätt lätt att behålla fokus när det finns en spänning där.

Jag tycker också om att lyssna på memoarer och biografier. Extra roligt blir det när författaren själv läser upp boken. En av de roligare jag lyssnat på är Johannes Brosts bok faktiskt. Där fnissade jag lite då och då.

Här är några ljudböcker som jag verkligen tyckt mycket om som ljudböcker:
Håkan Nessers serie om Barbarotti där han själv är uppläsare (deckare)

Memoarer:
Mannen som talade med elefanter av Lawrence Anthony
Pingvinlektionerna av Tom Michell

Bonusfråga: Vad jobbar du med?
Jag jobbar som systemanalytiker på ett större företag. Jag jobbade som systemutvecklare först i det systemet men hamnade mer och mer på sidouppdrag där. Kanske för att jag var en av få anställda. Så nu jobbar jag mer med nya krav som kommer på vårt system och är med och diskuterar hur de ska lösas ofta tillsammans med en arkitekt. Jag är även med och stöttar vår support när det blir frågeställningar som de behöver stöttning med. Flera som jag jobbar med kommer från Indien så det blir en del engelska under dagen.

Jag borde egentligen röra på mig lite men trivs så bra med människorna plus att jobbet är lagom utmanande. Jag hade en tuff vinter/vår eftersom min kollega med samma roll slutade och det tog nästan ett år att få en ersättare. Men nu känns belastningen lite mer dräglig.

Men visst finns det mycket tankar på om jag borde byta och till vad. Just nu är jag lite i en sidoroll men jag har ju insett att som en introvert person är det inte ovanligt att jobba lite längre med samma sak än extroverta och då gilla att grotta ner sig och bli mer som en expert inom sitt område. Den rätta motivationen att byta finns inte riktigt när jag oftast trivs med både uppgifter och kollegor. Och det finns ju inget jobb som totalt saknar tråkiga uppgifter. Inte vad jag vet i alla fall.