Handling: Juni har ärvt sina morföräldrars hus och återvänder till ön där hon
växte upp. När hon röjer i huset hittar hon ett brev från 1946 och en
bild av sin mormor tillsammans med en tysk soldat. Sökandet efter
sanningen om mormoderns förflutna leder Juni till Berlin och en liten
stad i det som blev den ryska zonen efter Tysklands kapitulation. Där
konfronteras hon med en brutal och okänd historia från andra
världskriget.
Mormor dansade i regnet handlar om en kvinna som
har dolt sitt förflutna och vilka konsekvenser det får för hennes
familj. Men framför allt är det en roman om kärlekens läkande kraft.
Det här är en bok som handlar om två helt olika generationer och två kvinnors utsatthet. Vi får följa Juni som plötsligt väljer att åka till sina morföräldrars hus som hon ärvt och som nu står tomt. Det är tydligt att hon haft det tufft och att hon behöver ett ställe att landa på.
När hon röjer i huset hittar hon brev som handlar om hennes mormor. Och hon inser att hennes mormor har ett förflutet som var okänt för henne.
Boken går snabbt att läsa och även om den nutida historien engagerar mig så är det den gamla historien som gör boken till något extra eftersom den har med en fruktansvärd händelse från andra världskrigets slutskede som verkligen hände. Och efter att ha läst Svetlana Aleksijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte för ett antal år sen så har alla texter om krig blivit så mycket smutsigare.
Boken är som sagt både lättläst och gripande. Det enda jag önskade mer av var nutidshistorien som kändes lite väl förenklad i slutet.
Betyget blir 4 av 5 och då mycket för att jag fick lära mig om ytterligare en händelse från andra världskriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar