Handling: Bussföraren såg bara en rörelse. Inte mycket mer än en suddig form.
Lågt, till höger om henne. Ett sfäriskt föremål som svängde ner och runt
i en fjärdedel av en perfekt cirkel. Som om man av någon anledning hade
fäst en melon i änden av ett rep, sa hon till kuratorn nästa dag under
det obligatoriska stödsamtalet. Fast det var ingen melon. Det var ett
huvud. Ett människohuvud.
Ett av vittnena säger att han såg
kvinnan slänga sig framför bussen - ett uppenbart självmord. Det andra
vittnet är Jack Reacher. Och han såg vad som egentligen hände - en man i
grå huvtröja och jeans, tyst och smidig som en skugga, knuffade offret
mot en säker död innan han tog hennes väska och smet iväg. Reacher
följer efter mördaren till fots, än så länge omedveten om att det inte
handlar om ett spontant vansinnesdåd. Mordet är i själva verket en del
av något mycket större: en hemlig konspiration med mäktiga personer
insnärjda i en avancerad komplott där det inte finns något utrymme för
misstag. Om en enda del av planen äventyras måste hotet genast
elimineras för gott. Även om hotet heter Jack Reacher.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Den senaste boken om Jack Reacher som jag tyckte lite mer om var nummer tjugotre i serien. Den här är nummer tjugosju. Så mitt hopp om den här serien hade börjat dala rätt rejält när den här kom. Lyckligtvis var den här boken bättre än förväntat vilket var skönt! Sen är det väl inte så konstigt efter så många böcker att fantasin tryter eller att saker går på rutin.
Boken börjar rätt dramatiskt med en kvinnas död som Jack Reacher blir vittne till. Sen blir det åtminstone tre parallellhistorier som vi får följa förutom den med Reacher. Och de får mig verkligen att fundera över hur de hänger ihop. En är rätt given där man snabbt misstänker att de ligger bakom kvinnans död på något sätt. Men de andra två?
Själva handlingen är rätt komplex och det tar tid innan jag förstår riktigt vad som ligger bakom hela den här historien. Det jag förstår är att det finns en koppling till fängelsevärlden. Boken är som vanligt rätt brutal men här bygger det mer på försvar än attack vilket jag uppskattar. Och att det ändå är en hel del handling mellan slagsmålen.
På svenska heter boken Konspirationen men No plan B som den heter på engelska passar bättre in när man läst/lyssnat på boken. Den här svenska titeln känns som att den kan passa in på nästan vilken thriller som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar