Sly av Sara Strömberg

Den första delen i serien om Vera Bergström!

Handling: Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret...
Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Det här är en deckare där jag njuter av språket som visserligen kan äckla mig rejält vid några tillfällen. Men hon lyckas beröra lite extra där. Både i miljöbeskrivningarna men också kring karaktärerna och deras göranden. Jag är personligen inte så bevandrad i naturen runt Åre men den som återges här är långt ifrån den som beskrivs vid slalombackarna och ställena med after-ski.

Vi får följa Vera Bergström som ännu inte blivit någon direkt favorit. Hon är lite för skadad och kantig av sitt tidigare liv för att jag helt ska ta henne till mig. Plus att journalister sällan är min favoritkaraktär. Men just i det här fallet stör det mig knappt något. Det känns mer som det handlar om en nyfiken ortsbo än en journalist. 

Själva historien är obehaglig, kanske mest i beskrivningarna i dåtid. Och jag blev inte förvånad över upplösningen. Så upplösningen som ibland fångar mig mest i en deckare är det som blev minst viktig i den här tack vare sättet att skriva och känslan för miljön. 

Betyget blir 4 av 5.