Handling: Poliskommissarie Karin ”Kaiser” Johansson tvingas till ofrivillig ledighet efter de dramatiska händelserna som ledde till att en nära kollega tog sitt liv. Men hon ombeds snabbt att återinträda i tjänst: en kropp påträffas brutalt mördad i Ryssgraven utanför Kungsängen. Karin får svårt att veta vem hon kan lita på när hon hamnar i en farlig härva med mörkläggningar och konspirationer. Leder trådarna hela vägen till den yttersta makten?
Parallellt gräver Agneta Thorén vidare i polisens arkiv och tar sig allt större friheter för att kunna stoppa den man hon fruktar mest av allt. Hon hittar politiska samband med Kaisers fall, och poliserna får all anledning att tro att mäktiga krafter vill stoppa utredningen.
Jag fick den här boken som en överraskning från Norstedts (plus de andra två i serien). Och med tanke på hur första boken slutade så är jag glad att jag kunde börja läsa den här direkt.
Även den här boken utspelar sig under 1976 och tar vid direkt efter den första. Efteråt har jag svårt att särskilja dem angående kring vad som hände i vilken bok (jag har även läst ut den tredje och sista delen när jag skriver det här). Men den andra boken blir lite mer tydligt en deckare med åtminstone ett avslutat fall och inte bara ett antal poliser som jobbar på kring röran som är en del av Geijeraffären och bordellmamman som står åtalad. Det är många namn som nämns både på poliser och politiker och jag har lite svårt att minnas vem som är vem. I synnerhet som jag undrar om de har ett verkligt namn.
Tidsmarkörerna från 70-talet finns där och jag känner igen det mest. Det är mer fokus på Karin i den här boken så det är inte helt konstigt att vi kommer henne närmare än Agneta. Agneta är svårare att tycka om eller snarare komma nära med tanke på valen hon gör vilket till stor del är kopplat till hennes mående. Jag inser att hennes dotter Ingrid och jag är jämngamla. Och Agneta är inte så många år äldre än min mamma. Men mitt nuvarande jag är däremot betydligt närmare Karin i ålder.
Jag tycker bättre om den här boken än den förra! Den förra var mer en uppstartsbok utan något riktigt slut. Jag tycker också om att läsa om kamratskapet runt Karin även om jargongen kan vara för rå för mig.
Betyget blir 4- av 5!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar