Jag vill ju vara fri av Annika Persson

En bok om Lena Nyman!

Handling: Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.

När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.

Under cirka 300 sidor får vi Lena Nymans historia. Den börjar när hon är ung och slutar med hennes begravning. Boken handlar huvudsakligen om hennes karriär men även om perioder i hennes privatliv.

I början när Lena Nyman beskrivs så känns om lite som vem som helst. En tonåring som kanske inte helt gillar extrajobben hon får och går sina egna vägar lite då och då. Hon får också lite mindre skådespelaruppdrag. När hon går på en provinspelning som artonåring upptäcker Vilgot Sjöman henne och hon får en roll i hans nya film 491.

Många såg något väldigt speciellt i Lena Nyman och hon spelade också väldigt många olika roller. Hon jobbade under många år på Dramaten och hon gjorde komedier med Hasse och Tage. Så hennes bredd var anmärkningsvärd. Tyvärr började hon tidigt missbruka tabletter och alkohol och jag funderar flera gånger om det är missbruket som gör henne till den hon är. Eller om hon klarar sig så pass länge trots sitt missbruk.

Boken känns gedigen. Den tar inte upp allt hon gjort men det gör den nog bara bättre. Den bygger mycket på intervjuer och dagboksanteckningar och visar mycket av Lena Nymans spontana känslor.

Jag tyckte den var mycket intressant att läsa trots att Lena Nyman aldrig blev någon favorit. Det hon blev mest känd för gjordes före min vuxentid och jag har inte sett så mycket av henne i efterhand. Men boken är till stor del en svensk film- och teaterhistoria förutom porträttet av Lena Nyman som tecknas.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Underhållande och tragisk!

Handling: Britt-Marie var här är en roman om att förlora sig, förälska sig och att sparka på det som rullar.
Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än "till salu"-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.

Det här är den tredje boken jag läser av Fredrik Backman och det är ingen tvekan vilken stil han har på sina böcker. Han är helt enkelt en författare som får många att både skratta och gråta och det är få författare förunnat.

Trots att jag tyckte om Britt-Marie var här så når den inte upp till En man som heter Ove. I alla fall inte enligt mig. Men jag tyckte nog lite bättre om den här än Mormor hälsar och säger förlåt. Och den här är ju lite av en fortsättning på den fast med några andra personer från huset där de bodde.

Fredrik Backman lyckas återigen visa att världen inte är svart eller vit. Många människor som till en början verkar vara rätt otrevliga har många goda sidor om man bara ger dem chansen att visa det. Samtidigt kan inte alla människor förändra sig helt bara för att den bättre sidan kommer fram allt mer. Och det blir något för Britt-Marie att hantera. När ska man klamra sig fast och när ska man gå? Det är inte lätt att svara på den frågan och det återspeglas i boken.

Lewismannen av Peter May

Fortsättningen på Svarthuset!

Handling: Ett oidentifierat lik har hittats i en torvmosse på Isle of Lewis. Den enda ledtråden till kroppens identitet är en DNA-matchning med en av traktens lantbrukare. Men denne öbo, Tormod Macdonald nu en gammal man med demens har alltid påstått sig vara enda barnet
Tormod är också far till Marsaili Macdonald, den före detta Edinburgh-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Så när Tormods familj kontaktar Fin och ber om hjälp känner han sig inte ha något val: han måste lösa mysteriet.

Jag tyckte mycket om Svarthuset och kunde inte vänta länge med att ta mig an Lewismannen efter att den väl kommit på svenska. Precis som Svarthuset så är den här inte en klassisk deckare. Handlingen cirkulerar kring ett troligt brott som begåtts men det är ingen vanlig utredning av ett antal poliser och kriminaltekniker. Istället är det Fin Macleod som stöttar den lokala polismannen eftersom han vet att Fin kommer att hantera Tormod på ett mycket mer humant sätt än den polis som är på ingång från fastlandet.

Jag blir fascinerad av miljön och den gör en stor del av boken för mig. Jag kan definitivt tänka mig att åka till de Yttre Hebriderna just med tanke på hur Peter May beskriver miljön där. Parallellt med bloggandet sitter jag faktiskt med Googles street view och tar mig runt i det karga landskapet med alla får.

För det mesta tycker jag att Fin Macleod är en mycket sympatisk man men jag måste erkänna att jag inte helt förstår mig på hur han fungerar. Men med tanke på hans bagage är det kanske inte helt konstigt att han inte tar sig an sina nära på ön mer än han gör. Och jag är oerhört nyfiken på den tredje och sista delen i serien.

Uppläsare är Mats Eklund.

Stinas möten av Stina Lundberg Dabrowski

Intressant och underhållande!

Handling: Under sin framgångsrika karriär som journalist har Stina Lundberg Dabrowski fått möjlighet att intervjua många berömda och intressanta personer. Vad tv-tittarna dock aldrig fått se är allt det som hänt bakom kulisserna, dels under det tålamodsprövande arbetet att få intervjuerna till stånd, dels före och efter själva samtalen.

I Stinas möten berättar hon på ett personligt sätt om sin nervositet, om det hårda slit och alla långa resor som ligger bakom de populära programmen. Vi får veta hur hon själv upplevde mötena med internationellt kända personer som Hillary Clinton, Leonard Cohen och Nelson Mandela, och kända svenskar som Jan Stenbeck och Ludmila Engquist.
Denna utgåva innehåller även en nyskriven text om Anna Nicole Smith och Nancy Dell'Olio.

Den här boken är en lättsam och periodvis rätt intressant läsning. Någonstans mitt i känner jag att jag blir lite less på att det inte handlar så mycket om personerna hon ska intervjua utan mer om hur besvärligt det var att dels få till intervjun eller resan till personen i fråga. Men som tur vad är inte alla kapitel sådana.

Totalt sett är boken ändå läsvärd. Min syn på Stina Lundberg Dabrowski har nog också ändrats. Mycket för att jag inte funderats så mycket på henne som person utan mer varit imponerad av vilka intervjuer hon lyckats få till.

Flickoffret av James Oswald

Den första boken om Tony McLean.

Handling: En ung flickas vanställda kropp hittas i 
en igenbommad källare. Hennes kvarlevor är omsorgsfullt utplacerade efter vad som ser ut att ha varit en grym och makaber ceremoni. Händelsen tycks ha ägt rum för mer än sextio år sedan.

För den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean i Edinburgh är detta ett 
"cold case" som borde ges låg prioritet - men Mc Lean kan inte släppa tanken på offret och hennes ohyggliga död. Samtidigt plågas Edinburgh av en rad blodiga mord. Det är dödsfall som inte uppvisar någon rimlig logik, och Edinburghpolisen står handfallen.

McLean blir alltmer övertygad om att de nya morden på något sätt är kopplade till det vedervärdiga ritualoffret av flickan för ett halvt århundrade sedan.

Uppläsare: Anders Jansson

Jag blev nyfiken på den här boken mycket för att uppläsaren fått mycket beröm för sitt jobb på bland annat Storytel. Jag kan bara hålla med att han gör ett mycket bra jobb. Det som i gengäld är knepigt med att lyssna på den här är att ungefär hälften (periodvis kändes det åtminstone så) börjar på Mc-någonting. Det gör det aningen knepigt ibland att hålla isär människorna. Men sammanhangen de figurerar i gör att det ändå fungerar bra.

Jag tyckte mycket om den här deckaren. Det är trevligt med den skotska miljön och mentaliteten. Tony McLean är också en trevlig bekantskap även om han vissa stunder blir lite väl ivrig och barnslig i sin handling. Men det gör honom mer mänsklig.

Det är tur att jag inte har något emot övernaturliga inslag för det finns en del av det i den här. Sen är vissa saker är också självklara för mig långt innan författaren låter Tony McLean förstå hur det ligger till. Det kan vara lite störande men bara lite.

Överlag är det en mycket bra deckare (kanske lite väl många brutala mord i och för sig) men jag gillar både Tony McLean och miljön så pass mycket att jag hoppas att kommande böcker snart är översatta. Det verkar finnas fyra utgivna på engelska och den femte kommer om några månader.

Vanmakt av Thomas Erikson

Tredje boken om beteendevetaren Alex King.

Handling: Ett spädbarn försvinner från en engelsk diplomatfamilj i Stockholm, bara för att några timmar senare dyka upp på den brittiska ambassaden. Några dagar senare försvinner pojken på nytt, liksom familjens barnflicka, och efter ytterligare en tid även familjens tonårsdotter... Ett maktspel pågår, men vem håller i trådarna?


Den här började jag läsa på väg hem från Lanzarote så jag hann nästan halva boken under resan. Jag tycker att det är oerhört intressant med folks beteenden och fick själv nyligen göra en enkel variant av DISC-analys där jag blev övervägande blå. På Thomas Eriksons sida kan man läsa om de olika färgerna. Jag har mycket blått i mig men också en hel del grönt.

Första halvan av boken flöt på bra för mig medan andra halvan gick trögare. Men då var jag också tillbaka på jobbet och fick inte till den sammanhängande läsningen lika bra. Boken blev också väldigt komplex och invecklad mot slutet där jag försökte förstå hur allt hängde ihop.

Thomas Erikson får till en väldigt spännande handling och den är också frustrerande för jag inser hur oskyddad man är om någon verkligen skulle vilja skada en. Här får vi också en inblick i diplomat-världen som är en rätt stängd värld.

Mina invändningar är att jag efter tre böcker om Alex King fortfarande inte helt kan känna för honom. Något med honom gör mig oerhört frustrerad och det är nog samma frustration man upplever hos Nina Mander. Hur kan någon som är så bra på kommunikation vara så usel på att kommunicera med någon man tror sig tycka mest. I just Vanmakt hade jag även svårt att känna för diplomatfamiljen och då i synnerhet de vuxna. Jag behöver ofta känna mer för huvudpersonerna eller åtminstone få något mer från dem som gör att jag tycker om att läsa om dem. Här blir jag tillslut rätt frustrerad på de flesta vid något tillfälle och rätt ofta på flera av dem.

Boken är trots allt definitivt läsvärd. Beteende-delen väger definitivt upp och även det lite udda fallet. Tempon är överlag snabbt och kapitlen är korta vilket gör den lättläst. Nästa bok heter Vedergällning och den kommer jag läsa på sikt.

Mellan fyra ögon av Denise Rudberg

Den fjärde boken om Marianne Jidhoff.

Handling: Vädla Läroverk är Sveriges mest exklusiva och välrenommerade privatskola, där rektor Jane Eden styr såväl elever som lärare med järnhand. När skolans styrelseordförande mördas kopplas åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kollegor in på det känsliga fallet. Snart upptäcker de att Jane Eden har haft ett hemligt kärleksförhållande med den mördade mannen och hon blir genast huvudmisstänkt.

Men är det verkligen så enkelt, eller döljer sig något ännu mörkare under den putsade ytan? Marianne Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid måste arbeta snabbare och diskretare än någonsin för att förhindra en katastrof.

Parallellt med mordutredningen brottas de tre utredarna med sina privatliv. Ett gammalt brev tvingar Marianne att bestämma sig - det är dags för henne att göra upp med minnena av sitt dåliga äktenskap och sina egna livsbeslut en gång för alla.

Jag tycker om läsa eller lyssna på böckerna om Marianne Jidhoff och det Stockholm hon rör sig i. Jag tycker också om fokuset på maten och drycken. Det är också intressant med hennes familjeliv och det som händer där. Sen är det kanske lite för stort fokus på sex i serien men jag är alltid lite känslig för det när jag lyssnar på en bok. Det blir alltid jobbigare när någon annan läser orden högt för mig. En text känns så mycket mer privat.

Själva deckargåtan är intressant för stunden men väldigt förutsägbar. När ungefär halva boken gått så har jag förstått hur det hänger ihop. Men det är inte kriminalfallen som gör boken för mig. När jag ser tillbaka på de tidigare böckerna skulle jag ha svårt att komma på ett enda av fallen medan jag har betydligt bättre koll på huvudpersonernas privatliv.

När jag lyssnar på en bok har jag svårt att avgöra kvalitén på språket och texten. Men här hör jag tydligt hur orden han/hon till exempel förväxlas.

Men jag kommer ändå vilja följa Marianne Jidhoff i hennes fortsatta liv.

Uppläsare är Anna Maria Käll och hon gör ett bra jobb.

Fågelburen av Lisa Jewell

En lättläst engagerande historia.

Handling: Välkommen till familjen Bird. De fyra syskonens barndom är en total idyll: ett vackert gammalt hus i en pittoresk by, ett varmt, mysigt kök fyllt av kärlek och skratt, soldränkta eftermiddagar i en vindlande trädgård. 

Men en påskhelg drabbas familjen av en tragedi så förkrossande att den driver dem isär. Åren går och syskonen växer upp utan mycket kontakt sinsemellan. Snart är det nästan som om de aldrig varit en familj.

Nästan. Men inte riktigt. För något har hänt, något som får dem att återvända hem, tillbaka till huset de växte upp i och till vad som egentligen hände den där påsken för länge sedan.

Många av Lisa Jewells böcker är lätta att komma in i och de blir ofta sträcklästa. I synnerhet när man är på solsemester en vecka på hösten och släkten vakar eller badar med sonen :-).

Lorelei Bird älskar att vara mamma och försöker göra sina barns uppväxt till något magiskt. Men när barnen blir äldre fångas de inte lika mycket av sin mors magi. Äldsta dottern Megan är den som har svårast med sin mors regnbågsvärld. Tillslut inträffar en katastrof och familjen börjar sakta splittras.

Den här boken utspelas under trettio år och mycket hinner hända med familjen. Jag har svårt att släppa boken men samtidigt stör jag mig över vissa saker. Varför måste så mycket hända inom just familjen? Det är svårt att var tydligare utan att avslöja för mycket. Samtidigt är det just dessa saker som håller dem isär. Men som alltid med den här typen av böcker är det bara att köpa konceptet eller överge genren. Och de är alldeles för trevliga att läsa för att jag ska ge upp. För precis som Syskonmakaren av samma författare så gillar jag även Fågelburen skarpt.

Vi kom över havet av Julie Otsuka

En mycket annorlunda skriven bok...

Handling: 1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.


Den här boken beskriver inte en kvinnas historia. Inte heller några kvinnors historia utan många japanska kvinnors historier. Om hur de via äktenskapsförmedlare åkte till USA för att gifta sig med invandrade japanska män. Språket i boken är vackert men berättelsen är sorglig.

Inga namn nämns utan istället hoppar historien mellan alla möjliga kvinnor, män och liv. De tror att de ska möta rika män men får istället arbeta hårt för att klara sig. Få av dem kan påverka sina liv särskilt mycket. Vissa går under, vissa bedrar men många försöker bara göra sitt bästa.

När många av dem lyckats få det bättre kommer andra världskriget och de måste överge sina liv och hamnar i läger eftersom de nu är fiender till USA.

Den här boken var mycket omtalad när den kom. Tyvärr (eller hur man nu ska uttrycka det) så hade jag precis läst boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv då som tar upp biten där japanerna skulle interneras. Hade jag läst den här boken först hade den här boken bitit sig fast mer. Men trots det så får jag mig här en mycket lärorik historialektion och delen om hur kvinnorna kommer till USA och svårigheterna att klara sig när de inte kan språket, inte alltid fick en bra man och tvingades jobba mycket mycket hårt för att överleva.

Blot av Håkan Östlundh

Den fjärde boken om Fredrik Broman.

Handling: En ambulanshelikopter flyger över Östersjön med kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har en svår skallskada och ingen vet om han kommer att klara sig. Tre veckor tidigare har två människor hittats mördade på en gård i Levide. En kvinna, dödad med ett enda hugg. En man, massakrerad till oigenkännlighet. När de hittas på den blodiga stavparketten i det exklusiva vardagsrummet har de redan varit döda i två dagar.

Huset ägare, Arvid Traneus, har nyligen kommit hem efter flera år som storföretagskonsult i Japan. Polisen utgår först från att Arvid är den slaktade mannen. Kvinnan vid hans sida har ju identifieratrs som frun i huset.
Men när det visar sig att den döde mannen inte är Arvid utan hans kusin, tar utredning en ny vändning. Och de misstänkta tycks försvinna spårlöst.

Återigen blir jag nostalgisk när jag läser Blot trots att det händer hemskheter på Gotland. Jag har själv varit i Hemse (som nämns en del här) och handlat ett antal gånger även om det är många år sen nu. Blot känns som en rätt klassisk deckare förutom att morden är rätt blodiga och brutala. Den är som en blodig pusseldeckare.

Den här gången är det inte så stort fokus på polisernas privatliv utan istället hoppar man i tid mellan Fredrik Bromans skallskada och tillbaka till utredningen av brottet och det som leder till skadan.

I Håkan Östlundhs böcker är utredarna som vanliga människor till skillnad från vissa andra svenska deckarförfattares karaktärer (Kepler, Rosenfeldt & Hjort etc). Det är befriande även om det leder till att jag inte sträckläser på samma sätt.

Jag kommer definitivt fortsätta med den här serien.