Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

En underbar pärla om en tonårsflicka i Nigeria.

Handling: Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Han tar hand om de sina, han äger en tidning som oförskräckt kritiserar korruptionen och maktmissbruket i samhällets högsta skikt, han får pris av Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål.

Men i hemmet är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från det han betraktar som den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Han har till och med stött bort sin egen far, eftersom denne hållit fast vid sina förfäders religion. Kambili och hennes bror Jaja får en aning om ett annat sätt att leva när de under en tid får bo hemma hos sin faster, som i sin kärleksfullhet och rättframhet är sin brors raka motsats. Denna aning om ett friare liv växer till ett uppror hos Kambili och Jaja. Familjens maktordning är plötsligt i gungning och en våldsam brytning blir mer och mer oundviklig.

Det här är Chimamanda Ngozi Adichies debutroman. Men det var med hennes andra bok hon fick sitt stora genombrott - En halv gul sol som jag läste i slutet av förra året med mycket stor behållning.

Den här är betydligt tunnare än En halv gul sol och det är kanske därför den senare sätter lite större spår. Men det gör inte den här boken mindre njutbar. I den här får man delvis känna av livet i Nigera men fokus är på Kambili och hennes känslor som är så oerhört väl beskrivna. Just kluvenheten över den far som gör henne och hennes mor och bror så oerhört illa men som också är en hjälte i mångas ögon. Det är det som gör boken för mig, att göra ett så trovärdigt porträtt över fadern Eugene Achike som hon både beundrar och fruktar. Slutet var inte heller helt enligt förväntan (vilket bara känns positivt) men däremot gick det lite väl fort.

Betyg 4 av 5.