Handling: Gunvald Larsson hade inga som helst planer på att bli hjälte denna kalla marskväll. Hans enda uppgift var att bevaka ett hyreshus på Södermalm och se till så att den efterspanade inte försvann eller råkade ut för någonting. Gunvald gäspade och lyfte armarna för att slå en åkarbrasa. Just i det ögonblicket exploderade huset.
Precis som i förra boken är början betydligt mer dramatisk än i de första böckerna. Här mer eller mindre exploderar ett hus framför Gunvald Larsson och han gör sitt bästa att rädda folk ur det brinnande huset.
Brandundersökningen ger några svar men många frågor återstår. Som vanligt gäller det att förhöra folk och försöka hitta kopplingar och orsaker. I bakgrunden växer det ökande missnöjet mot polisen hos folket. Poliserna mäktar inte med den ökande brottsligheten som alkohol och narkotika medför när gränserna mellan länderna är allt mer öppna.
Som jag skrivit tidigare så är dessa böcker rätt enkla som deckare och handlar mycket om fotarbete och att förhöra folk och hitta kopplingar. Beck och hans kollegor kompletterar varandra och lyckas därför lösa många brott. Det som annars är behållningen är beskrivningen av Sverige mot slutet av sextiotalet. Som jag förstår det försökte författarna just göra det men då ur sitt mer missnöjda perspektiv visserligen.
Något som annars är ovant är beskrivningarna som görs av folk. Båda män och kvinnor blir ofta detaljerat beskrivna inklusive storlek på brösten på kvinnorna. Sånt görs inte ofta idag, i alla fall inte på det sättet.
Uppläsningen görs av Torsten Wahlund och fungerar utmärkt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar