Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc

Om ett mörkt och kallt Kautokeino!

Handling: Kautokeino, Lappland. Polarnatt och iskallt. Snart ska solen stiga igen, efter fyrtio dagars mörker. En flera hundra år gammal trumma har nyligen återlämnats till ett museum och det sägs att trummans kraft kan hjälpa nåjder - samernas schamaner - att kommunicera med de döda. Under mörkrets sista timmar stjäls trumman.

Kort därefter hittas en renjägare mördad med öronen avskurna. Klemet och Nina på norska Renpolisen tror att det finns en koppling mellan stölden och mordet.

Det står snart klart att inte alla vill att deras efterforskningar ska lyckas. Och de möter kyla och motstånd från både natur och människor innan de kan ta upp jakten på en mördare.

Trots att Kautokeino ligger i grannlandet Norge så känns det ändå så långt bort. Även om jag aldrig skulle vilja bo på något så kallt och mörkt ställe tycker jag ändå att det är fascinerande att läsa om det.

Olivier Truc har skrivit ytterligare en bok om Klemet och Nina och även Lars Pettersson har skrivit två deckare som utspelar sig i Kautokeino. Jag har något minne av att jag läst en intervju att folket i Kautokeino inte var helt nöjda med böckerna. Jag hade svårt att förstå vad som menades då jag bara läst Lars Petterssons böcker då.

Jag var nära att ge upp den här boken. Jag tyckte att tonen var mycket hård och otrevlig mellan allt för många människor. Det var generellt för mycket känsloyttringar mot vad jag var beredd på. Nu vet jag såklart inte hur det är där men det kändes inte helt äkta. Nu kanske jag färgas av att författaren egentligen är fransman och har gjort folk mer verbala än vad jag förväntat mig.

Samtidigt är historien mycket intressant med de historiska anknytningarna och samernas villkor. Jag tycker om Klemet och Nina även om jag ibland har lite svårt att förstå deras reaktioner. I synnerhet Ninas reaktion på forskningen av olika raser, i synnerhet innan andra världskriget. Men min förvåning bygger kanske på att det nu skrivs en hel om det nu och därför inte är förvånande för mig.

Boken gick segt för mig till jag kom till den sista tredjedelen eller möjligtvis fjärdedelen. Sen satte den fart och blev bättre. Men slutet kändes ändå rätt abrupt. Men det var nog enklast så...

För En världsomsegling på 366 dagar så har jag nu gjort min första resa från Sverige till Norge. Jag börjar lugnt...