Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

Årets första utlästa bok var definitivt läsvärd!

Handling: Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes pappa bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj. 

Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände som lämnade familjen i spillror. Sedan dess är Lowell på flykt, deras en gång så levnadsglada mamma är en skugga av sitt forna jag och deras pappa likaså. Och Fern, Rosemarys älskade syster, vad hände med henne? Ingen av dem hade kunnat föreställa sig hur Ferns öde skulle påverka dem. Då, nu och för alltid.

När jag läste den här boken tänkte jag massor på boken Systrarna Tides sista sommar. När jag läste baksidestexten så blev innebörden så lika för mig helt ovetandes om böckernas handling. Men när jag väl läser så märker jag självklart hur olika familjehistorierna är.

Vi är alla helt utom oss är en bok som väcker mycket tankar kring bokens tema (som jag inte tänker nämna). Egentligen väcker den även tankar om flera olika ämnen som syskonkärlek och syskonrivalitet. Om uppfostran. Om att bli sedd. Om att bli kanske för mycket sedd. Om att hitta sig själv som vuxen. Som tur är hade jag inte läst så noga vad andra skrivit om den så det som är lite ovanligt med den här kom helt oväntat.

Historien hoppar i tid. Huvuddelen ligger i mitten av tiden. Precis som Rosemarys pappa sa att hon skulle göra. Med återblickar bakåt får vi veta mer och mer. Mot slutet är fokus i vår tid och mycket knyts ihop på ett bra sätt.

Miljön är på många sätt och vis väldigt amerikansk. I synnerhet när vi befinner oss i mitten eller var det början(?) då hon går på Universitetet.

Jag tyckte mycket om den här boken. Jag var kanske inte överförtjust någonstans där mitt i när Rosemary befann sig i någon dimma och där mycket av barndomens händelser kom tillbaka. Men det är nog hos mig det ligger eftersom jag inte gillar när saker blir berusningsflummiga. Jag är för mycket kontrollfreak för det.

Edit: Ett gäng kommentarer hade fastnat av någon anledning och väntade på moderering. Jag ber om ursäkt att jag inte såg det på ett tag. Av någon anledning kom det inga mail.