Komma och gå av Taiye Selasi

En berörande släkthistoria i Adichies anda!

Handling: Den framstående kirurgen Kweku Sai avlider i en hjärtattack i sin trädgård i Ghana. Den tragiska händelsen samlar den splittrade familjen som Kweku övergivit många år tidigare efter en förödmjukande rättsprocess. Deras historia - den handlingskraftiga före detta frun, den begåvade äldste sonen, de vackra men gåtfulla tvillingarna och den yngsta systern, nu en ung kvinna - berättas från 1960-tal till nutid och utspelas i USA, Ghana och Nigeria. Återförenade i deras mors nya hem i Ghana avslöjas historien om hur de skiljdes åt, om krossade hjärtan, lögner och brott som begåtts i kärlekens namn. Det är en gripande skildring om en välutbildad, modern och på ytan framgångsrik familj med rötter i den afrikanska kulturen. Familjen, vars medlemmar alla har sina smärtsamma hemligheter att hantera tvingas försöka försonas med sig själva, sitt komplicerade öde och sina förluster från det förflutna - och börja om på nytt.


Om man tycker om Chimamanda Ngozi Adichies böcker så lär man tycka om även den här! Den utspelar sig på lite olika delar i världen och tar upp flera viktiga ämnen. 

Den handlar mycket om hur mycket man formas av sina tidigare upplevelser och även ursprung. Kweku Sai och Fola får fyra barn och svårigheterna föräldrarna utsätts för påverkar deras barn på olika sätt. Eller snarare hur de hanterar sina svårigheter. På samma sätt lider barnen som vuxna av det som de varit med om i sin barndom. På ytan verkar de dock alla lyckade. Det största problemet är att ingen vill prata om det som varit utan alla försöker leva på efter bästa förmåga. Men Kweku Sais död tvingar dem att åter enas och tillslut måste de börja tala med varandra.

Både när jag läste Adichies böcker och den här kände jag att jag togs till de olika platserna. De är båda väldigt duktiga på att ge en känsla för miljön omkring karaktärerna. Ibland blir beskrivningarna mer poetiska men också fyllda av kommatering.

"Senare, mycket senare, när månen har gått upp, när dagen har dött sin praktfulla död i blodröda, blodorangea, blåa och blålila nyanser, en hisnande vacker solnedgång som ingen av dem ser, sätter de sig till bords igen för att äta middag (ris, grönsakssoppa, minus Taiwo som ligger och vilar), och går sedan till sina olika rum med sina smärtor och svaga förhoppningar i släptåg som glider in under de stängda dörrarna."

Det här är Taiye Selasis debutroman och förutom den här har hon även gett ut lite noveller.

Jag hade tänkt att den här skulle bli en del av En världsomsegling men tycker att den utspelar sig lite väl mycket i USA för att platsa. Men det gjorde inte boken mindre läsvärd eftersom hela den afrikanska andan låg över familjen.

Tack Annika för boken, jag är riktigt glad för att jag fick läsa den.