Handling: Ella Beene är ofantligt lycklig. Hon har en man som älskar henne och två styvbarn som avgudar henne. I tre år har barnen inte haft någon annan mor än henne. Allt är perfekt tills Joe dör och efterlämnar ett företag som är svårt skuldsatt. Så dyker barnens mor Paige upp. Hon vill ha tillbaka vårdnaden om barnen, och hennes historia är ganska annorlunda än den som Joe berättat. Ella förstår mer och mer att Joe inte har berättat hela sanningen för henne, men hon tvingas också erkänna att hon har varit naiv och att sann lycka inte kan vara så blind.
Jag köpte den här för några år sen eftersom jag tyckte att den kunde vara intressant. Men sen blev den kvar i hyllan rätt länge. När vi åkte till Öland åkte den med och blev läst som näst sista bok. Så tillslut så...
Jag tycker att boken var bra. Jag har inga direkta saker att klaga på men greps ändå inte helt av den. Kanske för att den blev lite för förutsägbar. Men den var ändå så pass bra att jag läste den under en dag (då vi reste från Öland) så jag hade inte så mycket annat att göra. Och den väckte en del funderingar...
Den tar upp lite olika dilemman som inte är helt enkla. Hur stora rättigheter har en förälder till sina barn? Hur stora rättigheter har en bonusmamma som alltid funnits där? Hur mår barn som rycks upp från sin trygghet och plötsligt ska bo med en okänd förälder? Jag säger inte vad som hände eller inte hände utan frågeställningar som dyker upp medan jag läser.
Jag får även lära mig lite som tidigare var okänt för mig. I flera böcker har jag läst om USA:s läger där japaner sattes under andra världskriget. Men här fick jag lära mig att det även gällde en del italienare. Och med dessa händelser i bakgrunden påverkas fortfarande huvudpersonerna i den här boken.
Så boken var läsvärd men jag kommer snabbt att glömma bort den dessvärre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar