Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson

En bok med djup men som också är lättläst.

Handling: När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren. 

Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på.

Den här boken utspelar sig på lite olika platser i Europa. Stockholm, lite barndom i södra Sverige, London och sen huvuddelen i Spanien.

Jag tror att många som försöker göra någon form av karriär kan känna igen sig i Emmas situation. I synnerhet när bördan ökar och det bara inte går att erkänna att man inte kan, vill eller orkar längre och sömnen blir allt sämre. Då är det lätt att fly till något som kanske inte alltid är bättre.

Min stora behållning är att läsa om själva vandringen och de människor hon möter längs vägen. De har alla sina sidor och motiv till att vandra. När jag hörde talas o den här pilgrimsleden första gången tyckte jag att folk verkade galna som valde att gå den och att jag aldrig skulle göra något sådant själv. Risken/chansen är fortfarande mikroskopiskt liten att jag skulle gå den men nu har jag större förståelse för att folk väljer att göra det. Det kan säkert vara nyttigt att komma bort från vårt materialistiska samhälle och bara ha tid att tänka och nyttja det som är absolut nödvändigt. Och även fundera över vad för saker som faktiskt gör oss lyckliga. När man lever mitt i ett ekorrhjul så är det lätt att tro att en ny apparat eller ett steg upp i karriären gör oss mer lyckliga. Att verka lyckad är ju inte samma sak som att vara lycklig.

Det här är den första boken i en serie om tre. Den tredje kommer snart ut och jag kommer definitivt att läsa bok nummer två snart.