Stjärnklart av Lars Wilderäng

Otroligt skrämmande!

Handling: Elektronik har inget immunförsvar.

Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda.

Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra. Ett fabrikationsfel i bilarnas mikrochips förvandlar snabbt vägarna till bilkyrkogårdar. Tågen drabbas av elfel, hyllorna i affärerna gapar tomma, sommarförkylningarna blir allt segare och strömavbrotten blir en del av den nya vardagen. 

På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när något går fruktansvärt snett och ett eldsken fyller himlen. Survivalisten Filip Stenvik får se sin tidigare hånade hobby förvandlas till blodigt allvar. I den tilltagande ovissheten driver polisen Peter Ragnhell sina redan okonventionella metoder för brottsbekämpning till sin spets. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent?

Efter ännu ett strömavbrott förändras allt. Den mörka hösten går in i en stjärnklar vinter där kaos råder och få överlever.

Den här boken gjorde mig faktiskt riktigt rädd för hur framtiden skulle kunna bli. Inte bara rädd för själva boken utan rädd på riktigt. Så det blev en riktig sträckläsning här. Jag skulle egentligen iväg till landet och hämta min son men låg istället och läste ut den här boken innan jag var redo för avfärd. Stämningen som låg över boken följde mig sedan hela dagen.

Den här boken fick mig verkligen att inse hur beroende vi är av elektronik och vid flera tillfällen när jag ska göra något hänger boken kvar och jag tror först att jag inte ska kunna kolla vädret via en app i mobilen, göra kaffe med Nespresson, värma något i mikron och sen kunna köra bilen för att hämta min son. Eller vad skulle hända om jag blev stående mitt emellan mitt hem och landet. Mitt emellan min sambo och min son och flera mil åt vardera håll eller vardera familjemedlem.

Jag läste lite om boken på Goodreads och många älskar den men vissa är negativa och tycker att boken saknar djup och att karaktärerna inte utmärker sig särskilt mycket. Och på den punkten håller jag med. Men jag ser det som att författaren istället valt att visa det ur olika rollers perspektiv mer än att gå in på djupet på människan. Alltså visa hur politikern, polisen, läkaren, den vanliga Svensson-familjen och så vidare reagerar. Med alla människor som finns med så finns det inte möjlighet att personifiera dem särskilt mycket.

Tempot är högt och det växlar rätt snabbt mellan människorna. Jag reflekterar en hel del efteråt över hur långt olika människor är villiga att gå för att överleva. Jag undrar också hur långt jag själv skulle gå. Boken får mig även att tänka på boken Vägen som kommer efter en annan typ av katastrof. En betydligt värre. Men den boken visar hur illa det kan gå om man inte hjälps åt och gör det bästa av situationen.

Det här är den första boken i en trilogi och det kommer inte dröja länge innan jag lånar nästa bok på biblioteket. Den tredje boken har precis kommit ut. Så det känns som jag började läsa serien i rätt tid.