Handling: Den vårliga idyllen i parken bryts av en ung man som plötsligt lyfter sin pistol mot tinningen och fyrar av. Motivet är mer komplicerat än man först anar. Polisnovisen Erast Fandorin blir indragen i en malström av starka känslor, ont uppsåt och internationella komplotter.
Boris Akunin beskriver sin hjälte som en kombination av de bästa manstyperna i världen: den engelske gentlemannen, den ryske intellektuelle och den japanska samurajen. Det blir en sprudlande, och samtidigt spirituell underhållning. Romanen Vinterdrottningen är den första av sju spännande äventyr om detektiven Fandorin som verkar i tsartidens Moskva och Petersburg.
Den här boken har stått rätt länge i min bokhylla och blivit en riktig hyllvärmare. När jag nu behövde åka till Moskva på en tjänsteresa passade det bra att ta med den här boken. Det är dessutom rätt tunn.
Den utspelar sig under slutet av 1800-talet och är den första boken om Fandorin. Han är en ung man på 20 år som förlorat båda sina föräldrar. Fadern hann dessutom göra av med familjens förmögenhet innan han dog så Fandorin är välutbildad men fattig. Dock har han ett jobb.
Hans nyfikenhet och rättrådighet tar honom på stora äventyr i den här boken. Jag måste erkänna att jag har lite problem med alla ryska namn och komplotter som finns i denna bok. Dessutom är språket rätt ålderdomligt till och från. Jag antar i alla fall att det ska föreställa det. Det gör att den påminner lite om en gammal film med uppstyltat språk vilket även återspeglar sig i handlingen. Fandorin är en impulsiv ung man som å ena sidan är väldigt smart men också lite naiv och även impulsiv.
Det som är intressant är att det vävs in en hel del historiska händelser i boken. Den utspelar sig främst i Ryssland men det görs även en resa i Europa. Det är inte så ofta jag läser något om Ryssland heller.
Jag är nöjd att jag läst boken tillslut men den väckte inte någon mersmak hos mig så jag tror att jag stannar vid denna första bok. Så känns det för stunden i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar