torsdag 10 maj 2018

Det goda folket av Hannah Kent

En grym dåtida bok!

Handling: Nóra Leahy har förlorat både sin dotter och sin make, och måste nu bära ansvaret för sitt fyraåriga barnbarn Micheál. Pojken kan varken gå eller tala, och Nóra, orolig för skvaller, har hållit honom gömd från folket i dalen - människor som skulle se hans handikapp som ett bevis på mörka krafter.

Eftersom hon inte klarar av att ta hand om pojken på egen hand anlitar hon Mary, en fjortonårig tjänsteflicka som snart hör hur det viskas i trakten om den ondskefulla varelse som drar sorg över änkans hem. Ensamma och insnärjda i rykten beslutar Nóra och Mary att söka upp den enda person i dalen som skulle kunna hjälpa Micheál. Det sägs att Nance Roche besitter kunskapen. Att hon kommunicerar med Dem, Det goda folket. Och att hon är den enda som kan få dem att lämna tillbaka sådana som de tagit...

Jag älskade Hannah Kents förra bok - En mörderska bland oss som utspelade sig på ett dåtida Island. Så när jag såg att den här kom önskade jag mig den rätt omgående. Sen blev den liggandes. Jag tyckte att den verkade rätt mörk och tvekade därför lite. Men nu tog jag som sagt tillslut tag i den.

Boken utspelar sig den här gången i sydvästra Irland. Även denna har en verkligt fall (från 1826) som grund och där Hannah Kent sen spunnit en historia runt det.

Huvudpersonerna är Nóra, Mary och Nance. Nóra förlorar sin make i början av boken och hyr sen in pigan Mary, för att stötta henne med att ta hand om sitt barnbarn, som lider av något okänd sjukdom eller skada. Boken visar verkligen hur det kan ha varit förr med vidskepelse, kunniga gummor och en kyrkans man som inte uppskattar att folk vänder sig till andra än kyrkan och riktiga läkare. Så jag tycker Hannah Kent verkligen speglar en trovärdig bild av en by som inte mår bra och där det finns vidskepelse och kristendom.

Det jag tycker är jobbigt med boken är att allt känns så hemskt. I hennes förra bok som också var hemsk på många sätt kom jag ändå nära huvudpersonerna på ett sätt som uppvägde allt det hemska runtomkring. Jag kunde känna ett samförstånd på ett annat sätt än det som jag gör här och det var en hel del intressanta samtal och återblickar. Visserligen förstår jag även dessa personer men jag kommer inte dem nära på samma sätt.

Så trots att boken är väldigt välskriven och dessutom känns väldigt trovärdig så får den "bara" betyg 3 av 5 av mig.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Mycket var bra men jag tyckte det var lite för mycket elände.

      Radera
  2. Jag gillade också "En mörderska bland oss" och har tänkt skaffa den här men det har inte blivit av, och nu blev jag lite tveksam...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots att det var mycket elände i första boken också kändes den inte alls lika dyster som den här. Sen kan det ju vara att jag hade för höga förväntningar också.

      Radera