Handling: Den 8 maj 1923 invigs Jubileumsutställningen i Göteborg. På plats finns den unga journalisten Ellen, men också polisen Nils. När ryktet sprids att Einstein ska hålla sin Nobelföreläsning på utställningen sätts plötsligt hotfulla antisemitiska krafter i rörelse.
Utseendet på den här boken är ett sådant som verkligen inte tilltalar mig. Det känns som boken kommer vara rätt torr och tråkig. Men eftersom jag ändå hört bra saker om den väljer jag att testa att lyssna på den. Och den är definitivt bättre än förväntat.
En hel del i boken är fakta men en hel del är också påhittat. Vi får vara med om Jubileumsutställningen (som faktiskt var då i Göteborg) och följa tre fiktiva personer enligt vad jag förstår (Ellen som är journalist, Nils som är polis samt barnet Otto) och en verklig person (Albert Einstein). Men fler personer nämns såklart och en av dem är en person som sen bytte namn till Haijby och som jag nyligen lyssnat på en podd om (P3 Dokumentär). Det var när handlingen om honom kom upp som jag verkligen insåg att mycket från verkligheten som blandats in i denna roman.
Jag gillar det eftersom jag lär mig mycket. Men det stör också eftersom jag inte vet hur mycket av det jag läser som faktiskt är fakta. Jag måste helt enkelt själv forska på detaljerna som intresserar mig. Att en bok får mig att googla är oftast något positivt för mig. Men det är så många saker i den här boken så det blir lite mycket.
Boken är lättläst/lättlyssnad eftersom boken växlar rätt snabbt mellan dessa fyra personer. Det är dessutom fyra personer som jag gärna följer. Men lite konstigt blir det med Albert Einstein. Det finns dessutom ett spänningsmoment i boken. Men eftersom det rör en verklig person så blir det inte helt spännande. Mot slutet knyts de fyra personerna allt närmare varandra och de spelar alla en del i själva spänningsdelen.
Tidens anda känns verkligt speglad i boken. Med tanke på detaljerna så känns det som att Marie Hermanson forskat en hel del. Då tänker jag dels på utställningen men också på hur de antisemitiska krafterna rör sig.
I det stora hela tyckte jag mycket om boken och lyssnade när jag fick tillfälle. Det är definitivt positivt.
Mitt slutbetyg blir 4 av 5.
Jag är ju lite nyfiken på den här, men just det där med att blanda fakta och fiktion funkar inte riktigt för mig om det blir för mycket. Jag måste veta vad som är sant :)
SvaraRaderaMycket är rätt givet men vissa saker inte. Så i det här fallet är det svårt att veta om det är för mycket för dig. En verklig, nu döds persons tankar är såklart påhittade. Men resten...?
RaderaJag var rätt förtjust i den litterära friheten kring Einstein och hur han framställdes. Men, boken som helhet får inget toppbetyg av mig. Om du gillade dokumentären om Haijby och vill utmana dig med blandning av fakta och fiktion igen rekommenderas varmt boken Ers majestäts olycklige Kurt.
SvaraRaderaTack för boktipset. Jag hade inga problem med att Einstein var med eller hur han gestaltades. Men det är lite störigt att inte veta hur mycket som stämmer i verkligheten.
RaderaJag gillade den mycket, både Göteborgsmiljöerna och känslan av att Marie haft roligt när hon skrev. Det är något lätt över hela boken!
SvaraRaderaJo, jag tycker den har något speciellt. Senast idag tänkte jag på någon scen därifrån så den satte i alla fall några spår även ur ett längre perspektiv.
Radera