Handling: Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn.
Det här är en bok om tre vuxna personer. Alla har sitt bagage även om det är mest tydligt i Ingrids fall. På något sätt blir hon huvudpersonen för mig, gissningsvis för att boken börjar henne. Och hennes bakgrund är den man får veta mest om.
Det är frustrerande att läsa om Ingrid. Det är tydligt att hon inte mår bra men hon mår inte så dåligt att hon är nära att söka hjälp. Hon tycker bara att inget är meningsfullt längre. Ändå har hon ju så mycket. Det är samtidigt lätt att förstå hur hon hamnat där. När jag tänker på titeln så passar den väldigt bra in på henne. Eller snarare bristen på nej.
Jan är den som nu frestas av något nytt. Han är egentligen nöjd med sitt liv men med Hanne väcks något i honom. En lust han glömt bort fanns. Hanne är lite roande att läsa om även om jag inte riktigt förstår varifrån hennes idéer kommer ifrån.
Boken får mig att tänka på vilket ansvar vi har i våra relationer, till både partner och barn. Och hur lätt det är att tappa bort varandra någonstans längs vägen.
Slutet är både väntat och oväntat. Och det oväntade gör att boken kommer att hänga kvar lite längre.
Betyg 4- av 5.
Den här boken har jag sett på så många bokbloggar nu att jag har blivit övertygad om att den är värd att prova :)
SvaraRaderaJag tyckte mycket om den. Men jag tror att vissa gillar den betydlig mer utifrån vad jag också sett. Men som person är jag sällan översvallande så det kan också påverka :). Men den är definitivt läsvärd!
Radera