tisdag 5 februari 2019

De underkända av Hjorth & Rosenfeldt

Den femte boken om Sebastian Bergman

Handling: En känd dokusåpadeltagare hittas mördad i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han sitter på en stol i ett klassrum, bunden, med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Ett flersidigt frågeformulär sitter fastnitat på ryggen med häftpistol. Testet har med allmänbildning att göra och den mördade har uppenbarligen inte klarat kraven.

Det första offret följs av flera, alla samma sorts mediala kändisar, och Riksmord kopplas in. De famlar efter bevis men Sebastian Bergman hittar spår i anonyma insändare i tidningar och chattar. Skribenten raljerar mot bristen på allmänbildning hos den nya generationens förebilder, men uppehåller sig lite för gärna vid morden. Sebastian börjar utmana och inser snabbt att den anonyma vet saker om morden som bara polisen känner till.


Jag tvekade länge till om jag verkligen ville fortsätta med den här serien. Den förra boken lyssnade jag på hösten 2014. Helt otroligt att det är så länge sen (jag trodde det var två till tre år sen och inte fyra och ett halvt år). Det händer rätt brutala saker i dessa böcker och jag tyckte inte om utvecklingen kring en i gruppen. Men av någon anledning blev jag plötsligt sugen igen att i alla fall ge den en chans till. Delvis för att jag blev påmind då jag håller på att skapa en sida med mina pågående serier som jag vill ha tydligare koll på.

Den här boken har som sagt några år på nacken så dokusåpagrejen känns inte riktigt lika hysterisk längre. Den finns där men har stabiliserat sig. Nu känns det mer som Youtube-stjärnor får mer uppmärksamhet. 

Det var ändå trevligt att återse teamet. Trots den långa pausen så kom jag snabbt in i boken och hade inga direkt problem med att komma ihåg personerna i teamet. Tempot är rappt och jag lyssnar gärna när jag har tid eftersom boken är väldigt spännande. Men jag är som sagt inte nöjd med hur en av personerna utvecklats och trots att de i gruppen är så smarta så agerar de väldigt naivt vid något tillfälle. Jag förstår att det är för att få till en viss händelse men det känns som att det hade gått att lösa på ett betydligt snyggare sätt. 

Nu får jag se hur det blir med nästa del. Vissa delar av serien gillar jag väldigt mycket och vissa delar inte alls. Att jag hänger kvar beror mycket på Sebastian Bergman som jag både älskar och avskyr. Han är ett svin men samtidigt vet vi ju varför. Den ständiga frågan är om han är oförbätterlig eller finns det hopp? Han har ju sina ljusa stunder då och då.

Totala betyget blir en svag fyra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar